Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. kap. I hvilket man går två månader tillbaka i tiden och sedan hoppar nio månader framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen var sann, ehuru de sansade sinnena alls icke
ville sätta tro dertill.
Man måste emellertid tro sina egna ögon. Det var
verkligen de båda försvunna i egen hög person och
ingalunda deras skuggor . . . till och med Frycollin var
återkommen.
Klubbmedlemmarna och deras vänner och vänners
vänner begåfvo sig till Onkel Prudents bostad. Man
helsade de båda kollegerna med jubelrop; man tryckte
deras händer, man hissade dem i luften under ljudliga
hurrarop!
Jern Cip var tillstädes — han hade öfvergifvit sin
frukost, som bestod af kokt stekt laktuk — vidare
William T. Forbes med sina båda flickor, miss Dora och miss
Greta. I dag skulle Onkel Prudent kunnat få gifta sig
med dem båda två, om han varit mormon; men det var
han nu icke och hade heller alls ingen afsigt att blifva
det. Der funnos också Truk Milnor och Bat Fyn, ja,
med ett ord alla klubbens medlemmar. Man undrar ännu
i dag, huru det var möjligt, att Onkel Prudent och Phil
Evans kunde komma lefvande från de tusentals armar,
genom hvilka de måste passera på sin väg genom staden.
Samma afton skulle Weldoninstitutet hålla sitt
veckosammanträde. Man räknade på, att de båda kollegerna
då åter skulle intaga sina platser der. Och som de
hittills icke talat ett ord om sina äfventyr — man
hade kanske icke lemnat dem tid dertill — så hoppades
man, att de då utförligt skulle berätta om sina reseintryck.
Båda två hade verkligen af en eller annan orsak
hittills iakttagit en fullständig tystnad beträffande sina
äfventyr. Likadant var förhållandet med betjenten
Frycollin, hvilken hade hållit på att blifva ihjelklämd af sina
svarta bröder af pur förtjusning.
Med det, som de båda kollegerna icke sagt eller
kanske icke velat säga, förhöll sig på följande sätt:
Det är icke vardt att återgå till hvad man vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
