Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Voltaires författarskap i allmänhet och dess ledande tankar. Hans mångsidighet. Hans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FÖRFATTARSKAP I ALLMÄNHET. 11
komligt likgiltigt, allt detta var läror, som vid tidpunkten
för Voltaires uppträdande voro allmänt antagna trossatser,
som icke ansågos behöfva bevis. Det var honom förbehållet
att visa, hvart sådana läror leda, att om man förkastar
förståndet som regel och rättesnöre för sitt omdöme, man
kommer till så rena galenskaper som den mängd helgon-
legender, som då voro i svang, att om man predikar, att
i kyrkans tjänst alla medel äro tillåtna och för att främja
hennes syften det annars omoraliska blir moraliskt, så som
jesuiterna gjorde, man upplöser hela samhället och väpnar
samhällsmedlemmarna mot hvarandra och i religionens namn
lossar människokärlekens och ömhetens heligaste band lika
väl som rättskänslans och billighetens naturligaste förpliktel-
ser människorna emellan. Så blir kärlekens religion hatets
och förföljelsens religion, så blir förlåtelsens och rättvisans
gud oförsonlighetens och partiskhetens gud; så blifva mo-
ralens bud ett svepskäl för grymheter och förtryck. Naturens
och historiens lärdomar förtydas eller undertryckas för att
lämna rum för denna mot all sund uppfattning stridande
lära om tillåtligheten af ett våld på öfvertygelsen för att
kväfva oppositionen. Så skapas hycklare och lycksökare
i stället för äkta och uppriktiga troende. Ett fullständigt
mutsystem med religionen som lock- och straffmedel rot-
fäster sig. Bekännelsen af religionens läror, som framför allt
borde fordra hjärtats hela hängifvenhet och hela varelsens
fulla samtycke och allvarliga afgörande, blir en vanans
och läpparnas sak. Man "tror" på sin religion utan att
veta, hvad den innehåller, utan att bekymra sig om hvad
den lär, och värdet af denna "tro", som af teologerna ännu
i dag synes vara högt skattat, har åtminstone Voltaire
insett, när han säger, att folken ofta mottaga religionen
som :sina mynt utan att undersöka värdet eller halten af
dem.
Han framställer dessa fruktansvärda anklagelser mot
samtiden som sedemålare snarare än som sedelärare, genom
taflor och exempel ur samtiden och historien.
Voltaires penna var aldrig i hvila. Det är på denna
han grundat ett andligt härskarevälde, som knappast i
världshistorien har haft sin like. Furstar täflade om hans
gunst, lärda och konstnärer strömmade till honom, så att
man kallat hans Ferney för ett hof och honom själf för
konung Voltaire. Statsmän, som Turgot, en af samtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
