Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Voltaires författarskap i allmänhet och dess ledande tankar. Hans mångsidighet. Hans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FÖRFATTARSKAP I ALLMÄNHET. 13
som otrolig och osannolik och skämtsamt tillade, att hans
namn troligen var en beteckning, som angaf en akademi
af lärda, skalder, historieskrifvare o. s. v. Och likväl är
han på sitt sätt enformig. Han inskränkte nämligen sina
intressen kring ett enda allt behärskande studium: i allt åter-
finner han sitt lifs stora uppgift och trots mångfalden af de
ämnen, han behandlar, behandlar han dem efter samma plan
som bevis och vittnesbörd i den stora rättstvist, den process
han anhängiggjort mot dåtidens samhällsförhållanden och i
synnerhet mot samhällets härskande klasser. Utom och öfver
denna krets går han sällan eller aldrig. Som filosof kan
han stundom göra ett steg åt sidan och egna sig åt den
rena vetenskapen, men det är till tillämpningen och prak-
tiken, han ständigt återvänder, nyttighetssynpunkten han
ständigt fasthåller, han behandlar alla förhållanden såsom
rättsförhållanden, och när han historiskt eller novellistiskt
tecknar människornas öden är det icke den enskilde för
sig, som intresserar honom, det är människornas öden som
bestämda af deras medmänniskor, med andra ord världen
som ett helt af styrande och styrda, som för honom blir det
förnämsta. Det inre lifvet är icke hans sak att teckna,
den inåtvända tillvaron i sällskap med sina egna tankar,
med naturens skådespel o. d. är icke hans element, häri
ligger hans gräns, och härigenom blir Rousseau, för hvilken
detta är allt, hans naturliga komplement. Voltaire där-
emot är ransakningsdomaren, hvilken med en i all sin en-
sidighet nästan öfvermänsklig skarpsinnighet utreder härf-
van i världsdramats intrasslade intrigspel och genast upp-
täcker hvarje ledtråd, hvarje spår, som utvisar någon svart
intrig, någon under vackra namn bedrifven stämpling mot
den allmänna säkerheten, den må hotas från hvilket håll
som hälst. Förtalets smygvägar, sofismens labyrinter, den
falska vänskapens trohetsförsäkringar beslår han med osan-
ning lika ofelbart, som om Odins korpar hviskade hjärtans
tankar och uppsåt i hans öra. Till råd och hjälp har han
en världserfarenhet, med hvilken han tyckes vara född,
men som i själfva värket är både en medfödd egenskap
och en egenskap, utbildad under beröringen med dåtidens
sällskapslif, hvars hela outtömliga förråd af knep och artig
lögn han kände. Det bjälper icke, att det är jordens
mäktige och högt uppsatte, hvilka aldrig äro vana att
ställas till räkenskap, som spela roller i detta drama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
