Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Voltaires författarskap i allmänhet och dess ledande tankar. Hans mångsidighet. Hans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 VOLTAIRE.
Adelsmännen med sin inbilskhet, de lärde med sin i en
mystisk svada inhöljda okunnighet, presterskapet, påfven,
heliga legender, vidskepliga folkföreställningar — allt kallar
han inför sin domstol, han har intet anseende till person
eller sak och känner intet förbarmande. I den skarpa
belysning, som hans ljungande vältalighet gifver, fram-
står skammen i all dess nakenhet. Okunnigheten, dum-
heten, lågheten, hyckleriet, ställas som . på bar gerning
gripna brottslingar inför denna domstol och få sin dom 1
en stil, som täflar med lagspråkets i korthet och kraft,
och under tyngden af denna dom sjunker offret tillsam-
mans så hjälplöst, så förintat, att man är färdig att be-
klaga brottslingen, så räddningslöst förlorad är han, när
den väldige åklagaren gör honom till sitt offer. Det är
Voltaires förmåga att upplösa den kinkigaste fråga i dess
enklaste element, som är förnämsta grunden till hans öfver-
lägsenhet och den egendomlighet i hans stil, som gör den
till det klaraste af allt klart, till något fruktansvärdt som
anfallsvapen. |
Möjligheten af att framställa äfven de mest upphöjda
problem i en sådan enkel form, är han den förste att hafva
visat. Härigenom åstadkom han en reformation i stilen,
som sträckte sina värkningar också till innehållet. Det
blef nämligen uppenbart, att det innehåll, som icke tålde
vid att analyseras i det fulla dagsljuset af en logisk bevis-
föring i själfva värket saknade sanningens väsentliga
kännetecken, klarhet och tydlighet. Dunklet blef från
Voltaires uppträdande en fallen storhet, icke kännetecken
på upphöjda åsikter, men på åsikter af tvifvelaktigt värde.
Voltaire lät af sin egen fordran på klarhet ofta förleda
sig att utdöma som falskt allt det, som ägde en bismak
af obegriplighet. Men var detta också icke rätt, Var
själfva hans exempel det bästa beviset dörpå, att det dun-
kel, som icke tål vid att belysas med erfarenhetens fakta,
är ett sådant som härrör från en oordnad fantasi eller en
sjuklig hjärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
