Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Konungen och författaren. Patriarken på Ferney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
23 VOLTAIRE.
när han skall gå tillbaka till sin sängkammare och af
Longchamp, som beskrifvit scenen och som fann honom
på golfvet, bäres i säng. Madame Grafigny, en af parets
gäster på Cirey, har skildrat sin vistelse där, medan madame
du Chåtelet ännu lefde, och man finner af hennes skildring,
att äfven denna lycka hade sina moln. Voltaire var hetsig,
så var ock markisinnan, och begges lynnen voro så olika,
att sammanstötningar icke kunde undvikas. Men i för-
ening med sin hetta, ägde de begge denna naturliga älsk-
värdhet, som efter ett vredesutbrott kan skämta med egna
öfverilningar. Det är för att fylla den tomhet, som upp-
stått i hans lif, Voltaire nu besluter sig för att efterkomma
den preussiske konungen Fredrik den andres önskan att
inträda i hans tjänst och öfverflytta till Berlin 1750.
Men skuggsidorna i Voltaires karaktär visa sig under
hans vistelse i Preussen. En af hans passioner är äre-
lystnaden, en annan är hans frihetskänsla. Han offrar den se-
nare för att tillfredsställa den förra, när han antager Fredriks
anbud. Måhända trodde han sig skola kunna förlika dem och
utan förnedring blifva en konungs lärare i versskrifning, men
; så fall misstog han sig. Hans vilkor voro lysande. Han fick
en kammarherretitel, en rundlig årlig summa gafs honom, en
våning ställdes till hans förfogande, hästar och vagn fick
han också råda öfver, och sin frihet sknlle han få äga i
vidsträcktaste mått. Detta var en lysande upprättelse för
den köld och likgiltighet, hvarmed han behandlades af sin
egen monark, den slöe och tröge Ludvig den femtonde,
som, medan hela världen firade diktaren, icke ens ville
unna honom en nådig blick. Voltaire hade dock nedlåtit
sig att ställa sin penna till hofvets förfogande och skrifvit
ett tillfällighetsstycke till en hoffest, efter hvilken teater-
föreställning han nalkats kungen och frågat en af upp-
vaktningen: "Är Trajanus”) nöjd ?"
Diktaren ville till hvarje pris i likhet med dåtidens
skriftställare stå under kungligt beskydd, och han skulle
nu få åtnjuta den utmärkelse, han så mycket eftersträfvat.
Han skulle på kamratlik fot få umgås med Europas mest
begåfvade suverän, en man till själsriktning och ideer öfver-
ensstämmande med honom själf, en beundrare och lärjunge
till honom, som öfverhopade honom med smicker. Början
till detta förhållande lofvade som sagt godt. Voltaire var
”) Trajanus var kejsare i Rom omkr. 100 år efter Kr. födelse
och är berömd bl. a för sin kärlek till konst och vetenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
