Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Voltaires värksamhet som historieskrifvare och filosof. Romantiska lefnadsförhållanden. Hans underskattande af det praktiska lifvets vikt för öfvertygelsen. Oklara begrepp om folket och själfstyrelsen - 4. Konungen och författaren. Patriarken på Ferney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EES FENISPE GIS Går ,
KONUNGEN OCH FÖRFATTAREN. 21
komplimenterar sig själf öfver alla de ’välgärningar, den
sort folket, hvilket, såvida den icke funnits, varit objälp-
ligt hemfallet åt farliga folkledare — denna skrymtaktiga :
liga af så kallade folkvänner, som i själfva värket endast
äro vänner till sin egen makt, och som vågar försäkra allt
detta, fastän de svartaste dragen i nutidens historia kunna
skrifvas på dess räkning — denna despotism, denna liga
är en modern företeelse. Man känner igen den därpå, att
den styr medels en förslafvad minoritet och att den är
rädd som för domedagen för allmän rösträtt och fri
diskussion. För öfrigt kan den heta Marat, Hébert, Robes-
pierre lika väl som Metternich, Guizot eller Bismarck. Och
despotismen kan finna sitt understöd lika väl bland de
arbetande klasserna som bland de förnäma. "Jag är rädd,”
brukade Mirabeau säga, att om de förnäma uppoffra fri-
heten för äreställen, folket säljer den för bröd eller all-
mosor."’ Friheten likasom Vestas heliga eld fordrar att
vårdas på ett altare, där elden aldrig slocknar och för att
skapa sanna och ståndaktiga frihetsvänner fordras en folk-
lig tradition, århundraden af ett lagligt statslif, där indi-
videns rättigheter äro tillgodosedda. Då blir friheten en
hjärtesak, som är lika helig som familj och enskild heder
nu äro.
4, Konungen och författaren. Patriarken
på Ferney.
Madame du Chåtelet dog 1749. Med hennes död var
Voltaire beröfvad det kvinliga sällskap, som han nu varit
van vid under hela fjorton år. Styrkan af hans känslor
för henne visar sig bäst vid markisinnans död. Att hon
bedragit honom med en annan älskare, hade på sin tid
sårat hans fåfänga. Han hade varit djupt kränkt, men nu,
när hon var död, var allt detta glömt. Fridlös irrar
han omkring i hennes rum, stiger upp nattetid, men är så
sjuk och svag och af sorg så förintad, att han svimmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
