Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Konungen och författaren. Patriarken på Ferney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 VOLTAIRE.
komsten af ett hjärtligare förhållande. Däremot synes
Fredrik alldeles hafva saknat den slags förmåga att ställa
sig på fullt jämlik fot med en annan, hvarpå väl i sista
hand all sann vänskap beror. Vänskap, som värkligen
förtjänar detta namn, är icke helt och hållet natur, det är
om icke konst så likväl något därmed besläktat. Den be-:
står i att vid vissa tillfällen offra något litet af sin natur-
liga böjelse, att foga sig, att ge vika och att skona. I
synnerhet det sista var omöjligt för Fredrik. Såg han en
sårbar punkt hos en annan, kunde han icke neka sig nöjet
att offentliggöra sin upptäckt och ställa denne andre vid
skampålen. För honom låg det en njutning i att se andras
förlägenhet och förvirring och deras förödmjukelse.
Betecknande för Voltaires känslor är den lilla ordför-
teckning han uppgör för att tjäna som nyckel till det språk,
kungarna använda. Min vän, säger han, betyder min slaf;
min bäste vän betyder ni är mag alldeles likgiltig. Jag vill ’
göra er lycklig är detsamma som: jag skall fördra Er, så
länge jag behöfver Er; ät kväll med mig i afton är liktydigt
med jag ämnar göra narr af er t afton.
Voltaire blir också nu mera retlig, öfverdrifven. och
passionerad än eljes under hela sitt lif, hans handlingar
vitna om, att han är bragt ur jämvikten. Han vill spela
en rol. Behärskad af sin ärelystnad vill han fånga lyckan
och slå andra ur brädet, gör spekulationer, tar djärfva
steg för att störta rivaler, stämplar, ljuger, tar tillbaka, är
orolig, nervös, jäktad som af ärelystnadens furier, som en
man, hvilken spelat på lotteri och vill vinna till hvad pris
som hälst. Fredrik däremot, lugn, hånfull, väpnar sig med
ett högdraget medlidande och ett stolt förakt för denne
uppkomling, som hofluften på detta sätt stiger åt hufvudet,
och blir moralisk och undervisande, förebrår, bannar och
hotar.
Voltaires fel äro stora, men de äro utbrott af en till-
fällig passion och nycker snarare än uppsåtliga elakheter.
De försonas också därigenom, att han vid andra tillfällen
kan visa sann entusiasm och hänge sig både åt idéer och
människor och då vara modig, ädelmodig och uppoff-
rande. Hos Fredrik var han intetdera; han ville hämnas
på och inför världen blotta den narraktige Maupertuis och
skref en af sina kvickaste smädeskrifter mot honom, hvilken
han utgaf trots Fredriks förbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
