Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Konungen och författaren. Patriarken på Ferney
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN OCH FÖRFATTAREN. 25
Detta var början till slutet. Men slutet är sorgligt
ryktbart. Ty när Voltaire hade gjort anmälan om sin af-
resa och värkligen 1753 var på väg från Fredrik, blef
han kvarhållen i Frankfurt och stäldes under militärbevak-
ning; medan hans kappsäckar visiterades för att upptäcka
ett manuskript med kungliga verser, som Fredrik ville
återfå, hölls han i en slags arrest; han gjorde ett försök
att fly, åter en af dessa obegripliga obetänksamheter; som
bäst bevisa hans orimliga farhågor och nervösa ängslan,
men blir återförd och ännu längre kvarhållen.
När han ändtligen blef frigifven, förde han den första
tiden ett kringirrande lif utan bestämda framtidsplaner.
Hela den byggnad af förhoppningar, som han hade upp-
gjort för sig i sammanhang med Fredriks nåd, hade nu
fallit i spillror. Åter stod han inför ett nytt tidskifte lika.
ensam och hemlös som någonsin. Han hade mottagit en
ny hårdhändt tillrättavisning af erfarenheten, hvars lärdom
kan öfversättas med den välbekanta visdomsregeln: förliter
eder icke uppå furstar, och från detta ögonblick besluter
han att vara sin egen herre och vara furstarnas värd, icke
deras gäst.
Han inköper 1754 Les Delices, en mindre egendom,
och därpå 1758 Ferney, såsom hvars slottsherre han skall
bli bäst känd för eftervärlden. Han är rik, och han för där
ett lysande lif, till hans hofstat sälla sig furstar och no-
table resande från alla världens ändar, han är oberoende
och frikostig, håller furstlig taffel och bespisar vid sitt
bord en allt talrikare skara gäster. Bland hans närmare
förtrogna må nämnas hans nigce, madame Denis, som han
låter tyrannisera sig af, dock inom vissa gränser, och som
beskrifves som i hög grad narraktig, anspråksfull och tåla-
modspröfvande. Den lysande taflan af detta lif i en idyl-
lisk natur får emellertid sitt förnämsta behag af den unga
förtjusande flicka, Philiberte de Varicourt, som lik en god
fé förljufvar hans lif, en bild af ungdomen i sin fulla blom-
string. Till henne brukade han säga: "Du försonar mig
med mig själf, jag kan icke vara ond, när du är här".
Hans morgonhälsnivg till henne var: «God morgon, belle
nature", hvarvid han kysste henne på pannan. Hon be-
svarade det med att kyssa honom på kinden och säga:
«God morgon, min skyddsgud". Detta namn likasom hen-
nes tillgifvenhet härledde sig därifrån att han, när hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
