Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En diktarkröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 VOLTAIRE.
Det var, säger Condorcet, hans samtida och biograf,
hvilken som ögonvitne öfvervar denna scen och skildrat
den med glödande färger, det var icke åt hans makt, det
var åt det goda han gjort, denna hyllning var egnad.
Den 28 maj fick han ett nytt anfall af sin feber
och nedlades nu på sjukbädden, hvarifrån han icke mer
skulle uppstå. De sista dagarna af hans lif förljufvades
genom underrättelsen, att ett nytt af den orättvisa rätt-
skipningens offer, hvars sak han antagit sig, blifvit frikänt.
Den 30 maj 1778 var hans sista lefnadsdag. Endast genom
en krigslist lyckades hans anhöriga förekomma, att hans
lik utestängdes från kyrkogården. Det begrofs med sed-
vanliga hedersbetygelser, ty när förbudet kom, hade be-
grafningen redan skett.
På Voltaires lif och författarskap kan tillämpas de ord, .
som Schiller lagt i munnen på Don Carlos: Jag ställer
mitt århundrade till ansvar:
Ich fordre mein Jahrhundert in die Schranken.
Han har redan sett och värkat för den stora tanke,
som vår tid har uttryckt med de vackra orden: den största
lycka åt det största antalet.
FÖRARE NE FÖRS pa SRS REEF ERE BN RSS ES
AS DE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
