Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En diktarkröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USE rt va Sr rakan
— DB ve VM fann UU
te,
de
ga
at,
ag
ut-
ANS
ul-
EN DIKTARKRÖNING. 47
bleka ansiktet med sin yfviga, opudrade, svarta peruk,
bakom ’hvilken man såg de underbara ögonen, i hvilka
hela varelsens eld och lif tycktes likasom koncentrerade
— allt detta gaf något sällsamt fantastiskt åt utseendet,
ännu mera förhöjt af dräkten, som bland annat utgjordes
af röd hermelinsfodrad rock, en gåfva af kejsarinnan af
Ryssland och en röd mössa också pelsbebrämad. Han
visade sig på gatorna i en himmelsblå vagn med guldstjärnor.
| Hans möte med Franklin är redan omnämt. Utom
af besök upptogs hans tid med repetitionerna på hans nyss
fullbordade skådespel Iréne. Hans högtidliga mottagande
i Akademin ägde rum den 30 mars och samma dag bevi-
stade han sjätte Iréneföreställningen. Folksamlingen utan-
för Akademin mottog honom med lefverop, en kvinna
trängde sig fram till vagnen och ropade: jag vill se Calas”
räddare, hvarpå ropen: Jlefve Calas räddare, lefve Zaires
författare, fördubblades. Men scenen på teatern är dock ännu
mera storartad. Trängseln är sådan, att det behöfs
gendarmer för att bereda plats. Publiken reser sig vid hans
inträde. Stormen af välkomstrop vill icke lägga sig. Hans
rörelse tvingar honom att torka tårarna, som rinna från
hans ögon, och vid hvarje sådan rörelse blir det tyst: man
trodde, att han skulle tala. Under en af dessa tystnader
hördes ett rop: en krans åt Voltaire. Ropet upprepas snart
af alla med stormande häftighet, en af aktörerna nalkas
honom för att kröna honom. Fåfängt vägrar han; öfverallt
höres ropet: det är publiken som skickar den.
Aldrig har en publik varit mindre uppmärksam på det,
som föregick på scenen! Framställningen afbröts vid upp-
repade tillfällen af ropen: Jlefve Voltaire! lefve Sofokles !
lefve vår Homeros! Efter styckets slut höjer sig ridån
och visar på scenen Voltaires bildstod, omgifven af skå-
despelarna med blomsterkransar, hvilka nedläggas för bild-
stoden. Ett ögonvitne berättar, att alla gräto. Voltaire
själf kunde blott framstamma orden: man vill döda mig
med blommor. Han gick utför trapporna, understödd af
publiken. Några gendarmer behöfdes icke längre, trängseln
upphörde allt eftersom ropet: plats åt Voltaire hördes.
Välvilliga armar mottogo honom på hvarje steg, och långt
efter sedan hans vagn rullat bort, hördes utanför operahuset
den brusande folkmassans lefverop för "mänsklighetens
öfversteprest’’.
OR neve ar ÖRRensrrSeR RÅ NEDAN RE de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
