Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidsregning og primstaven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Tidsregning og primstaven
Nat og near og middags-leite,
namn dei gaavo, undorn og aftan,
morgon likeins til aar aa rekne.
Økte-inddeling har været den almindelige paa bygdene indtil de
moderne ur indførte timeinddelingen.
1. økt (kl. 11/2—141/2) kaldtes i middelalderen otfen, i nyere tid otte-
maal eller attelysningen.
2. økt (kl. 41/2—71/2) het morgun og solrendingen. I høiaannen om
sommeren, da man stod op med solen, indtok man omkring kl. 41/2 et
maaltid, aabit (oldn. årbit), bidtaa eller bisken.
3. økt (kl. 71/2—101/2) kaldtes paa oldnorsk öndverör dagr (dagens
begyndelse). I denne indtok man i almindelighet det første maaltid, hvor-
for det gjerne kaldtes frukostbel, andre steder biskebel.
4. økt (kl. 101/2—11/2) het i middelalderen høi-dag, i nyere tid mid-
dag. Mellem kl. 10 og 11 indtok man det andre maaltid dagverd (daur),
og tidspunktet omkring kl. 11 kaldtes derfor dauremaal.
5. økt (kl. 112—41/2) nævntes undorn, hvilket navn findes igjen i
nyere bygdemaal som navn paa det maaltid man indtok omkring kl. 3.
Almindelig kaldtes denne økt for z0m, som egentlig betegner tidspunktet
kl. 3 (nons-bel); ordet kommer nemlig av det latinske mona hora (den
niende time, kl. 3) og er indført i middelalderen av geistligheten; forut
for de store høitider gik det saaledes monshelg, d.v.s. høitiden regntes
at begynde helligaftenen kl. 3 em.
6. økt (kl. 41/2—71/2) kaldtes affen; i Søndfjord het den memarekveld,
i andre bygder midkveld.
7. økt (kl. 71/2—101/2) het kveld eller avdag.
8. økt (kl. 101/2—11/2 kaldtes midnat.
Til fastsættelse av døgnets tider hadde man om dagen forskjellige
naturgjenstander som fjeldtopper, kløfter eller opreiste varder i syns-
kredsen, og disse merker fik da navn av den økt som de angav. Saa-
ledes bærer endnu adskillige fjeld navn derav, f. eks. Durmaalstind, Ris-
maalstind, Nonsfjeld, Natmaalstind, Middagsfjeld; disse tidsmerker var
almindelig meget nøiagtige, særlig middagsmerket.
Nattens tider blev betegnet efter stjernene, særlig efter Syvstjernen,
fra høsten indtil i fasten, da den blir uefterrettelig, dernæst av stertens
vending paa Karlsvognen, da den peker i syd—vest kort efter solens
nedgang, dreier sig saa, til den kl. 12 peker i nord, og endelig mot solens
opgang peker i syd—ost. Efter jul holdes den for uefterrettelig. Fiske-
svendene (Orionsbeltet) tilkjendegir dem tiden hele vinteren, heter det i
en beskrivelse fra slutten av det 18. aarh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
