Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
sig sjelf och beredt sin egen bane, men dermed
trodde han sig icke kunna stå till svars inför den
bildade verlden; ty nog var det mindre skada
att vargen spisade opp tvenne hoffröknar än pre-
gidenten i en vetenskapsakademi, ljuset i Mark-
Brandenburg, Berlins Leibnitz.
— Man kan således inte skylla mig för ego-
ism, sade Gundling, efter att hafva anställt denna
reflexion. Men om de gässen bara hade det vet-
tet att springa sin väg!
Dock nej, de sprungo icke; de rörde sig icke
ens, utan suto tvertom liksom förstenade af för-
skräckelse. Länge hade vargen, lika orörlig men
med, efter sin art, kärleksfulla ögon beskådat det
hulda paret, då han började hvifta på sin svans.
Gundling ansåg detta för det kritiska momentet,
ty han hade läst eller hört, att rofdjurens an-
fallssprång föregås af en slik rörelse, enär en
stor del af deras intelligens tyckes vara belägen
just i svansen.
Isgrims tvekan härrörde synbarligen icke af
fruktan; icke heller var den både smala och
grunda - ån ett hinder för honom, ty han kunde
nästan hoppa deröfver, och dessutom är hvarje
Isgrim född simmare, som hvar man vet. Gund-
ling började svettas, ty det skulle verkligen ko-
stat på honom att få se sin huldgudinna sönder -
slitas midt för sina ögon. Alltså hafve vi gjort
mannen orätt, när vi sade, att han hatade hela
menniskoslägtet.
Plötsligen hörde man på landsvägen rasslan-
det af en vagn, som körde utför backknallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
