Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både Gundling och vargen spitsade öronen. Utan
tvifvel hade en af de åkande förmärkt damerna
och deras kritiska belägenhet, ty han ropade
ett dundrande halt och i nästa minut hoppade en
reslig gestalt, med en dugtig knölpåk i handen,
ur vagnen, öfver häcken och rusade ängen utföre.
Vv.
— Gud fördöme mig i evighet, om den der lym-
meln icke är den förväntade ”adjunktaren”, mum-
lade Geheimerådet för sig sjelf. Nu skall man få se,
att den bengeln går löst på vargen, besegrar honom
och midt för min näsa kniper min flicka. Det vore
just en skön historia. Men jag hoppas att Is-
grim gör slut på den uträkningen, åtminstone
ger honom ett försvarligt minnesmärke. Så
mycket bättre för lurken, han slipper då draga
blåa rocken på sig.
Gundlings profetia gick så der halft om halft
i fullbordan. Den unge mannen rusade verkli-:
gen med lyftad käpp ned mot ån, stadnade, upp-
tog en dugtig sten och slungade den i flinten
på ulfven, i det han tillika upphof ett skri, som
skalle hedrat en af Trojanska krigets hjeltar.
— Nå, Gud fördöme en sådan mes, hela
verlden har blifvit feg, menniskor och djur;
fortfor Gundling i sitt soliloquium der uppe
på sitt utkik, då han såg vargen, mutan att
emottaga enviget, sätta svansen emellan benen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
