Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
sakta lomma af, men åter ett stycke längre bort
sätta sig på huk.
Utan att förfölja den retirerande fienden,
begaf sig segraren skyndsamt tillbaka till de båda
flickorna. En af dem låg afsvimnad. Det var
Wilhelmina; under faran hade hon bibehållit
sin fulla sansning, men förlorade den just i det
ögonblick hon såg sig räddad. Henne tog den
reslige mannen på sina armar och bar henne, så
lätt som han burit en fjäderboll, uppåt landsvä-
gen och intill vagnen.
Man hörde ett slags vrålande; den resande
vände hufvudet tillbaka, i tanke att de förföljdes
af vargen. Wilhelmina åter, som redan kom-
mit sig före, rigtade en hastig blick åt rätta hål-
let, uppåt kullen, och sade i sitt inre: der står
verkligen det förryckte Geheimerådet.
— Släpp mig ned, unge man! fortfor hon
högt till sin räddare, jag befinner mig alldeles väl,
men likväl icke så, att jag skulle förmå uttrycka
min tacksamhet för er tappra och ädla gerning,
och hur skulle det någonsin kunna ske? Mocn,
till dess jag hinner samla ord för att för-
söka det, låt mig veta, min herre, hvilken jag
har att tacka för mitt life räddning!
Fredrik, så hette den okände, berättade då
att han vore Kyrkoherdens son och återkemme
na från Halle, der han blifvit Theologie Candi-
dat, för att blifva sin faders medhjelpare. Hvad
frälsningen af ert lif beträffar, min fröken, så är
jag alldeles oförtjent af er tacksamhet, ty var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
