Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
gen ämnade visst icke angripa er. Troligen hade
han blifvit sårad under den jagt, som just nu lär
pågå, och tagit flykten hit; men säkert är i
alla fall att jag såg blod på det stället han se-
tat. — Var så god stig upp i vagnen; låt mig
hjelpa er!
— Jag tackar er, herr Candidat; men jag
känner mig alldeles stärkt: det var blott en obe-
tydlig svindel. Slottet ligger ej långt borta.
— Förlåt, min nådiga! det ligger halfannan
fjerdedelsväg bort (denna uppgift var öfver-
drifven), och vargen kan komma igen.
— Men ni sade ju nyss, min herre, att han
var sårad och alls icke böjd för attacker? in-
vände Wilhelmina leende.
— Hm, genmälte Fredrik, litet förlägen, ja,
jag har misstagit mig. I alla fall (här tog han
hennes hand) känner jag att ni darrar, . . dar-
rar häftigt . .
(Detta var en sanning, men om det var för
vargens eller Candidatens skull, lemna vi osagdt.)
— Nej, fortfor han, ni har icke styrka att
gå den långa vägen, så vida ni ej vill att jag
bär er.
Då Wilhelmina skakade på hufvudet, tog Fre-
drik henne om lifvet utan vidare omständigheter
och satte henne i vagnen. Flickan rodnade starkt
och stammade: men, min Gud! jag har alldeles
glömt Amalias. Hvar är du, min söta Amalia?
Amalia hade under dialogen hunnit fram,
men var icke just så söt, utan tvärtom temme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
