Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ligen bös, emedan hon blifvit så helt och hållet
förbisedd och försummad.
— Tillåt mig att bjelpa er att stiga upp,
min nådiga! sade den blifvande adjunkten. |
Utan att svara derpå, vände sig Amalia till
sin vän: |
— Men, min goda Wilhelmina, är du verkeli-
gen så matt, att du ej orkar gå den korta biten
tillbaka till slottet?
— Jag vet inte . . . jag tror . . . att jag ej
äger krafter dertill.
— Nå väl, min fröken! sade Fredrik till Ama-
lia, var god och stöd er på min arm. Uppsti-
gandet är ej beqvämt.
— Men, min herre, kusken borde vända först,
ty denna väg bär ej till slottet, om jag ej tar
alldeles miste.
— Hur skall man kunna vända på en så smal
byväg?
— Jag skulle dock tro, att det låter sig göra.
— Min Gud! ser ni icke ... har ni icke
hört af hennes egen mun, att er vän är ganska
matt och svag, således i högsta behof af en
snar vederqvickelse?
— Den finner hon utan tvifvel bäst deruppe
på slottet.
— Men slottet ligger långt, långt bort;
prestgården, dit jag ämnar föra damerna, är
blott ett par stenkast härifrån . ..-.
(Nu tillät sig Theologie Candidaten, annars
en sanningens man, en nödlögn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
