Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
dömda mesaktighet. Det borde jag begripit af
mig sjelf.
Med ett försmädligt löje vände han sig till
Wilhelmina, utlåtande sig:
— Tillåt mig, att fråga er, min nådigaste,
hvarför vill ni nödvändigt komma i tacksamhets-
skuld hos denne man, hvars bravour i sjelfva
verket, för att tala upprigtigt, sammankryper
till en blott bravade? Han begrep nog förhål-
landet, innan han med blotta käppen rusade åstad
mot det stackars odjuret.
— Men hvarför begrep ni inte detsamma och
kom, icke för att hjelpa oss, ty det behöfdes ej,
menar ni, — utan för att göra samma bravade?
— Jag? Hur skulle jag veta om den förmenta
faran!
— Emedan ni låg deroppe på kullen med en
förträfflig utsigt nedåt ängen och bäcken. Jag
hade den äran att se en glimt af er, när jag steg
upp i vagnen. Ni har alltså behagat afvika från
sanningen, då ni nyss klagade på Försynen der-
för att ni ej fick vara närvarande.
Gundling var alldeles nedstruken och stod mål-
iög8. Flickorna gingo vidare, Amalia skrattande,
Wilhelmina i stor vrede.
Men innan kort var Gundling åter vid deras
sida, sägande:
— Hör mig blott ett ögonblick, fröken Wil-
helmina. Ja, ni har sett rätt, jag har ljugit,
jag befann mig verkligen deroppe, men såg in-
genting; nej, på min ära, icke det minsta. Vill
ni veta hvarföre?
Palmblad, Nov. 1V. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
