Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning af den lilla vid Athen flytande bäcken Ilissos’
platanskuggade stränder. Skaldinnan Sappho yttrar
flerestädes i sina dikter medlidande med de
nedtrampade blommorna. Då hjälten i Sofokles’
sorgespel »Ajax» har beslutit kasta sig på sitt svärd och
dö, så äro hans sista ord dessa:
»O solens ljus! O du mitt hemlands helga jord!
O, tröskel till min faders härd, du stolta stad Athen!
O, lekkamrater, vänner från min barndomstid!
I bäckar och I källor där, farväl!
Och moder du, och fader du, farväl, farväl!»
De käraste bilder, som hans själ gömmer,
framträda för hans syn i det ögonblick han går att
utbyta solens ljus mot det dystra mörkret i
underjorden, och bland dessa kära bilder af föräldrar och
barndomsvänner har han i sitt hjärta äfven plats
för hembygdens bäckar och källor.
Detta endast som exempel på den innerliga och
okonstlade kärlek till naturen, som man finner öfver
allt i Greklands klassiska litteratur, medan man
däremot nästan förgäfves letar efter utförligare
naturskildringar eller försök att med ordmålning härma
eller öfverträffa skapelserna af landskapsmålarens
pensel. Tanken på en sådan härmning låg grekerna
lika fjärran, som han än i dag är främmande för
hvarje gosse eller flicka, som lefver i dagligt umgänge
med naturen och har öppen nerv för skogens doft,
för formernas och färgernas friskhet och skönhet,
för djurens lif, för fåglarnes sång, för växternas olika
gestalter, för de tusen olika företeelser, som locka
barnens nyfikenhet och vetgirighet på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
