- Project Runeberg -  Det sköna och dess lagar /
62

(1901) [MARC] Author: Viktor Rydberg With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som de anslå deras skönhetssinne. De lefva i allt
detta, men reflektera icke däröfver, och veta icke
huru de älska det, förrän de, innestängda inom
stads-murarne och fängslade vid boken, ha måst lära sig
att sakna det. Den grekiska ungdomens uppfostran
var beräknad på att alstra friskhet och glädtighet.
Förgäfves söka vi fördenskull hos detta folk det
trånadsfulla och sentimentala, som genomandas den
moderna naturåskådningen och den moderna
natur-beskrifningen, till och med inom den nyare
realistiska skolan, ehuru sentimentet här träder något i
bakgrunden för ett i längden ledsamt verkande slöseri
med detaljer och ett pedantiskt fikande efter minutiös
åskådlighet i detaljteckningarna.

Förgäfves söka vi detta trånadsfulla och
sentimentala äfven i Medeltidens skaldeverk, hvad
människans förhållande till naturen vidkommer. Lika
fåfängt efterletar man därstädes naturskildringar, som
kunde påminna om dem, som vi finna i nutidens
poemer och romaner. I de romaniska folkens
medeltidslitteratur torde knappast någonting, som förtjänar
kallas naturskildring, kunna påträffas under många
århundraden. Med den germaniska
medeltidslitteraturen förhåller det sig icke bättre. I den tyska poesien
under Medeltiden påträffas icke en enda
landskaps-teckning och knappt andra uttryck än några få
konventionella och ständigt upprepade om milda
maj-fläktar och fågelsång, som bära vittne om att det
ändå lefde kvar en känsla för naturen. I de
obetydliga lämningar vi hafva kvar af vår egen älsta
nordiska poesi från hednatider framträder visserligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:00:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrdsodl/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free