Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket återuppväcka ett sådant sedligt och politiskt
lif, som kunde göra kejsardömet öfverflödigt och
möjliggöra den fria statsförfattningens ålerställelse.
Och att detta icke lyckades var visserligen icke hans
fel, utan folkets eget. För detta ändamål gaf han
senaten, den enda politiska korporation, som Rom
ännu ägde, en utvidgad makt och tillsåg, att endast
värdige män finge där inträda. Den stoiska
filosofiens lära, att alla människor äro jämlika, att de
bilda en enda stor familj af bröder och systrar med
Gud som fader, sökte han, så länge han lefde, troget
tillämpa.
Det lugn, som den romerska världen njutit
under Antoninus, stördes under Markus Aurelius’
regering af mångfaldiga olyckor, af många och blodiga
krig på rikets gränser, af farliga uppror och svåra
farsoter. Upproren kväfdes, och deltagarne i
desamma fingo kejsarens fullständiga förlåtelse. Han
upp-häfde dödsdomarne, som fällts öfver dem och skänkte
upprorsmännens af domstolarne indragna
förmögenhet till deras barn. På föreställningarna, att en sådan
mildhet kunde uppmuntra till nya uppror, genmälde
han, att mildheten i längden vinner större herravälde
öfver motståndare än hårdheten, att hans öde stode
i försynens hand, och att det ju kunde hända, att
någon af dem, som eftersträfvade tronen, kunde
blifva en nyttigare furste än han själf. I de flere,
långvariga och förbittrade krig, som kejsaren måste
föra mot de germaniska folken, kvaderna och
mar-komannerna^ som sökte bryta in i det romerska riket,
visade sig Markus Aurelius vara en god fältherre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
