Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsningar öfver Leibniz' teodice och den Schopenhauer-Hartmannska pessimismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hel bok, men att därmed vore föga vunnet, ty å ena
sidan kan man då fråga med Faust:
»Hvad kan jag finna där för anden3 väl?
Behöfva tusen böcker mig förklara,
att mänskan öfver allt är kvalens träl,
att här och där en lycklig torde vara?»,
och å andra sidan kunde man lika lätt samla ett
litet bibliotek, som vittnade om lefnadsglädje, fröjd
öfver naturens outtömliga fägring, fröjd öfver
vänskapens och kärlekens hulda gåfvor, fröjd
tilloch-med öfver den strid, som måste föras för det
sannas, godas och skönas seger, öfver de ädla sår, som
undfås i denna fejd, och öfver döden, vunnen i det
rättas leder.
Också har Leibniz icke haft någon svårighet att
ställa skalder mot skalder, filosofer mot filosofer.
Han anför ett yttrande af den grekiske
sorgespels-författaren Euripides, att det onda, som vi erfara i
världen, enligt hans omdöme vida öfverväges af det
goda, och instämmer i det loford en ryktbar fransk
kommentator gifvit denne författare, att han hade
ett gudingifvet snille. Han hänvisar till en
afhand-ling af Seneka, som vältaligt skildrar de välgärningar,,
hvarmed naturen öfverhopat oss, och han
påminner om den latinska psalm, som sjunges om
påskaftonen i de katolska kyrkorna och som visar, att
äfven det allvarliga syndmedvetandet är tillgängligt
för glädje och jubel genom vissheten om försoning.
Där sjunges då:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
