Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på världsträdet och orsaker till dess murknande (Grimnersm.
34, 35). Taga vi nu ordet skog i dess härledda bemärkelse
af förvisningsort eller vistelseort för sådane, som blifvit skilda
från samhället, så blir genom tillägg af namnet Heimer denna
vistelseort betecknad som en sådan, där förgängelsens,
förruttnelsens demon är herrskaren öfver de från samhället
skilda varelser, som dväljas därstädes. »Heimers skogar»
varder sålunda en väl vald och fullkomligt begriplig
omskrifning för grifter, och de forntidsmän, som bo i Heimers
skogar, äro de väsen, som ha sitt tillhåll i forntidsgrifterna,
d. v. s. dubbelgängarne eller draug′arne, som vistas där.
Enär vidundren i orm- eller drakgestalt räknades till de onda
väsendena, få desse dubbelgångare på samma gång
karakteren af den Heimer, som herrskar öfver dem, d. v. s.
karakteren af onda väsen. Det är således från sådane Harbard
säger sig hafva fått sina uddiga gudaförsmädande ord.
Att Harbardsljod särskildt låter dösar vara »Heimers
skogar» beror efter all anledning därpå, att detta slags grifter
voro för människorna i de senare hedniska århundradena,
likasom de äro för oss, vårdar från en bakom alla historiska
minnen liggande tid, och att den tiden ansågs för ár alda,
d. v. s. de mythologiska händelsernas tidsålder. Bevis härför
har man i Grogalder 1, 15, där Groa, Svipdags moder, säges
hafva blifvit begrafven i en kummeldös på »jordfast sten»,
d. v. s. på en klippa. De flesta dösar, som ännu finnas kvar,
äro byggda på klippor. Då Harbardsljods författare talar
endast om sådana grifter, är det således antagligen därför,
att han ansåg dylika de dödes stenkamrar för det enda slags
grifter, som nyttjades i den tid, till hvilken det af honom
skildrade äfventyret är förlagdt, nämligen de mythologiska
händelsernas tid, ár alda.
Harbard berömmer sig af att ha deltagit i tre fälttåg.
Jag har ofvanför behandlat två af dem: jätten Fjölvars
fälttåg på »Allgrön» och Thors fälttåg mot Geirraud i
Jotunheim. Det tredje omtalas i strof 24, där Harbard säger:
Var ec a Vallandi oc vigom fylgdag, atta ec jofrom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
