Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste naturligt bidraga till en allt mer minskad afskrifning
och spridning af deras handskrifter inom just de länder, där
de uppkommit, hvilkas tungomål de talade, och där de under
mer än ett århundrade funnit troende läsare och förkämpar.
Mellan 4:de och 5:te århundradet och det sjunde omtalas de
endast af tre grekiske författare, Palladius, Sozomenus och
Procopius. I och med det sjunde inträder en tystnad, som
räcker genom icke mindre än fyra sekler. Det enda beviset
för att de likväl under denna långa tid af tystnad icke voro
alldeles förgätna och alldeles okända i österlandet, ligger
däruti, att de hopdiktade politiska profetior, som under denna
period spredos inom byzantinska riket, aldrig vågade smycka
sig med sibyllans namn, medan däremot de liknande alster,
som talrikt uppkommo under medeltiden i västerlandet, utan
tvekan lades på den gamla sibyllans läppar och påstodo sig
härstamma från hennes böcker. I byzantinska riket kunde
dock ett sådant påstående ännu undersökas och vederläggas,
emedan sibyllinska handskrifter förekommo därstädes och
deras olika böcker blifvit förenade till en enda samling. I
västerlandet däremot var all kontroll omöjlig.[1]
Huru sällsynta de sibyllinska handskrifterna blifvit i
Byzans mot slutet af medeltiden, framgår af åtskilliga
sakförhållanden. Den Anonymus Græcus, som i vår tabell
upptagits, men hvars sekel ej kan med säkerhet uppgifvas, —
Friedlieb gissar på 13:de, Alexandre på 15:de århundradet, —
omtalar såsom någonting märkvärdigt, att en sibyllinsk
handskrift blifvit upptäckt på Cypern. Patriarken Gennadius i
fämtonde århundradet berättar, att han ägt en sibyllinsk
kodex, som gick förlorad vid Konstantinopels eröfring. Bland
de lärdaste greker vid denna tid funnos de, som i likhet med
Konstantin Lascaris och Manuel Adramyttenus, icke kände
mer af Oracula Sibyllina än de citat och hänvisningar, som
de påträffat hos — Lactantius. Det synes därför knappt för
djärft, om man antager, att de få codices, från hvilka de nu
för handen varande sibyllinska handskrifterna äro afskrifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
