Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skildringen af en kristlig »Götterdämmerung»-strid. Här skulle
naturligtvis den gamle ormen och draken i
Uppenbarelseboken, djäfvulen och de onde änglarne innehaft hufvudrollen
å det ondas sida. Men likasom efter en tyst
öfverenskommelse låta sibyllinförfattarne, så väl de judiske som de kristne,
så väl de egyptiske som de asiatiske, djäfvulen aldrig
framträda öppet på scenen. Han hålles ständigt bakom kulisserna.
Han nämnes aldrig vid namn. Endast adjektivet σαταναιος
användes vid ett tillfälle (XI, 56) såsom epithet för hädiska
människor. Orsaken till denna tystnad kan vara tväfaldig:
dels den att sibyllisterna fruktat, att de genom djäfvulens
framhållande kunde i hedningarnes ögon skada
monotheismens sak och ställa kristendomen på samma linie med den
dualistiska Zoroasterläran, som under mitraskultens former
hade vunnit talrika anhängare äfven inom romarväldet; dels
äfven den, att sibyllisternas demonlära, enligt hvilken de onde
andarne icke äro fallne änglar, utan aflidna demoniserade
människosjälar, ej godt läte förlika sig med den gängse
föreställningen om djäfvulen. Huru än härmed må förhålla sig,
så är det visst, att den, som i den nordiska mythologiens
Loke vill se en efterbildning af satan, har att söka
förebilden annanstädes än i Oracula Sibyllina, där han icke är att
anträffa. Lika bestämdt hafva sibyllisterna försmått att
begagna sig af Mikael och hans änglar som kämpar på det
godas sida. Hvad Uppenbarelseboken berättar om en strid
i himmelen mellan denne ärkeängel och hans skaror samt
satan och hans legioner förtiges af sibyllinerna fullständigt.
Om någon strid i himmelen mellan personliga makter, mellan
uppbärarne af det godas sak å ena sidan och af det ondas
å den andra, förekommer i Oracula Sibyllina icke ett ord.
Under sådana omständigheter har hr Bang fått åtnöja
sig med en i slutet af V:te boken förekommande och mot
sibyllinernas vanligen så nyktra och phantasitomma
framställningssätt bjärt afstickande skildring, som förtäljer, att
stjärnorna, innan de på yttersta dagen nedfalla och antända
jorden, sammanstöta med hvarandra och kämpa. Hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
