Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där höllo nu stammen Koreischs förnämste män
en sammankomst för att rådgöra om huru man skulle
upprätthålla stammens af Muhammed hotade enhet
och makt. Några rådde att fängsla Muhammed.
Häremot invändes, att hans lära redan räknade många
anhängare, som nog skulle försöka att med våld
befria honom. Ett annat förslag gick ut på att drifva
honom i landsflykt. Däremot invändes, att han då
torde återkomma i spetsen för någon fientlig stam.
Därefter föreslogs, att ur hvarje familj inom stammen
skulle en ung man utväljas, och alla desse skulle
samtidigt tränga in på Muhammed och döda honom;
blodskulden skulle då bli omöjlig att utkräfva,
emedan den vore gemensam för samtliga familjerna, och
Muhammeds närmaste släktingar tvunges därigenom
att åtnöja sig med böter för slagen frände. Antingen
nu denna berättelse är riktig eller icke, så
kännetecknar den den farliga ställning, hvari Muhammed
befann sig, och förklarar hans beslut att lämna
Mecka. Han begaf sig till sin svärfader Abu Bekr,
och tillkännagaf sitt beslut att fly. Abu Bekr, som
förutsett katastrofen och träffat förberedelser för
af-resan, bad att få följa honom. De lämnade huset
genom en bakdörr och gömde sig i en håla i berget
Thaur utanför Mecka. »Här äro vi ensamme», sade
Abu Bekr till honom. »Men Gud är med oss»,
svarade Muhammed. Abu Bekrs dotter Aischa, som blef
Muhammeds älsklingsmaka, lyckades sända till dem
de kameler, de behöfde för sin färd till Yathrib, och
utan att varda upptäckta eller eftersatta, kunde de
anträda resan. Den 20 September 622 anlände de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
