Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan sina religionslärare och de kristne prästerna
i den naiva tron, att desse lätt nog skulle besegras.
De funno dock snart, att de häri bedragit sig. Bland
Damascus’ munkar och präster funnos män sådana
som Johannes Damascenus och Theodorus Abucara,
som studerat den grekiske hedningen Aristoteles’
filosofi och därigenom blifvit förtrogne med ett
be-greppsklyfveri och förvärfvat en dialektisk förmåga,
som gjorde, att araberna stodo som vapenlöse män
gentemot desse ordets och diskussionens välrustade
hopliter, mot hvilkas subtila argumenter för
treenig-hetslärans sanning de arabiske skriftlärde knappt
kunde uppträda med annat än koranens svar på
densamma: »Allah är Gud — en Gud — Gud den
evige, han aflar ingen, han aflas af ingen, och ingen
är honom lik». Diskussionerna kommo att beröra
flere frågor i sammanhang med den om Guds väsen,
såsom frågan om det ondas ursprung, om hvad som
är det goda, om den gudomliga förutbestämmelsen
och den mänskliga viljefriheten o. s. v.
Meningsbytena om sådana idéer förde efter hand
muhammedanerna in i den byzantinska teologiens
idékrets och öfvade dem i att själfva begagna
munkdialektikens konstgrepp och vändningar, och härur
uppstodo de första dogmatiska och religionsfilosofiska
sträfvandena inom islamismen. Det första
århundradet af muhammedanernas tideräkning togs helt och
hållet i anspråk af dogmatiska och politiska
diskussioner och stridigheter, så mycket mer som i den
kamp, hvilken uppstod mellan Alis, Muhammeds
svärsons, anhängare och förkämparne för den omajja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
