Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordytans utvecklingshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12
K. BOHLIN, JORDENS FÖRHISTORIA.
Wildhauser Schafberg i Gräppelen-Alp.
Efter D:r Heim, Das Säntisgebirge.
raseras af vågorna, sönderfalla och nedfalla i vattnet och där ytterligare bearbetas
till grus, som ånyo af hafvet återgifves till stranden i form af dyner. Det
nederländska kustlandet bär därom tydligaste vittne, så ock uppslamningsgebiten vid Frisches
och Kurisches haff å Tysklands Östersjökust.
Härtill kommer såsom en måhända än mäktigare faktor isens verkan, i
synnerhet genom s. k. isälfvar eller glaciärer, hvilka plastiskt med otrolig långsamhet
flyta nedåt sluttningarne af de arktiska landen, såsom Grönland och Spetsbergen, och
som en gång i ett stort täcke utbredde sig öfver Skandinavien och norra Tyskland samt
stora områden af Nordamerika. Där en sådan isström framgår, lösbryter den med
våld block och stenar i sin väg, hvilka inbäddas i glaciärens inre i form af en
väldig sträng af stenar, hvilka där rådbråkas, nötas och afrundas. Där glaciärer
bortsmält, återfinner man märkena af detta förlopp i väldiga miltals långa s. k.
»rullstensåsar», såsom t. ex. den s. k. Uppsala-åsen, som från Uppsala slottsvall sträcker
sig med afbrott söderöfver genom Uppland, samt Brunkebergsåsen som utgående från
Öregrundsgrepen fortlöper till sydspetsen af Södertörn.
Men äfven växt- och djurvärlden utöfvar ett förändrande inflytande på jordytan.
Växterna upptaga ur berggrunden ämnen, som äro egnade att stadgande ingå i deras
byggnad, såsom kisel, kalk m. m., och afvinna ur atmosfärens kolsyra Jtol. På
sådana ställen, där växtbeståndet utgått, har grunden bildat sig till torfmosse, men gå
vi än längre tillbaka, finna vi växtbestånden kvarstå såsom försteningar i
bergarterna, såsom A-arfcon-tidens stenkolslager, hvilka härstamma från yppiga skogar af
kärlkryptogamer och ormbunksarter, som vid denna tid nådde en höjd af ända till
30 meter. Likaså har djurvärlden från fordom efterlemnat i jordytan mäktiga bäddar
af med exkrement mättad gyttja, kalkaflagringar och kritskikt, som bestå
hufvudsakligen af de fasta delar, med hvilka organismerna skyddat sig, såsom
snäckskals-och musslerester, samt andra kol- och kalkhaltiga rester af pansarbeklädnad hos
mestadels ledformigt bildade organismer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
