Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djuruppfödaren, som har för vana att räkna med atavism och latenta egenskapers
ärftlighet såsom någonting mycket vanligt och ganska själfklart. Jag känner ett väl
vits-ordadt fall, då föräldrarne sågo sig tvungna att helt enkelt bortlemna ett sådant barn
för att för egen och de andra barnens räkning bevara sitt sociala anseende.
I motsats härtill synes nu i nordstaterna en annan mening vinna anslutning,
nämligen den, som kräfver, att hvarje skranka mellan svart och hvit må falla
och att de tolf millionerna färgade inom unionen helt enkelt genom giftermål
»uppgiftas» bland de hvita ungefär på samma sätt, som somliga hos oss antaga, att judarne
så småningom skola absorberas genom äktenskap med icke judar. Detta senare
ligger helt säkert icke utom möjlighetens område, och vi se redan nu, hurusom
i Tyskland judarne, åtminstone i de stora hufvudstäderna, redan i fjärde och femte
led fullständigt assimileras med sin omgifning, och vi veta, huru många bland våra
utmärktaste landsmän hafva mer eller mindre judiskt blod i sina ådror.
Ärftlighetens lagar skulle emellertid verka på det sättet, att äfven efter årtusenden
af ett absolut promiskuitetstillstånd mellan 400 millioner européer på ena sidan
och 8 millioner judar på den andra sidan i alla fall icke hvarje då lefvande
människa hade alldeles exakt 1/50 judiskt blod i sig, utan vi skulle äfven då nödgas
att räkna med ett visst antal individer, som fullkomligt troget bevara den gamla
typen oförfalskad och lemna den i arf åt efterkommande. Äfven detta skulle säkert
kunna betecknas som ett ganska antagligt tillstånd, – men kan man på allvar tänka sig,
att en absolut promiskuitet mellan Unionens 74 millioner hvita och 12 millioner färgade
skulle kunna hafva ett lika gynnsamt resultat? Till och med om man antager, att
den hvita befolkningen af sig själf och framför allt genom invandring från Europa
skulle i högre grad förökas än den svarta, så skulle man dock slutligen komma till
en punkt, där hvarje genomsnittsyankee skulle hafva ungefär 1/8 eller 1/10 negerblod
med utsikt att då och då uppmuntras med en afkomling, som vore svart som ett
halfblod. Naturligtvis skall den historiska utvecklingen gå en väg, som ligger mellan
dessa ytterligheter, men ingen kan i dag förutsäga, hvilken denna väg slutligen skall
blifva. Med någorlunda säkerhet låter sig blott säga, att antalet färgade af
blandningstyp under den närmaste tiden skall alltjämt ökas i stigande proportioner. Om
den blandade rasens moraliska och andliga egenskaper uttala sig numera
sakkunniga personer på ett helt annat sätt än lekmännen. För dessa senare gäller
fortfarande den dogmen: Gud har skapat de hvita och de svarta människorna, men
djäfvulen har skapat den blandade typens. Att af en afsigkommen och försupen
europés förbindelse med en till samma låga ståndpunkt försjunken färgad kvinna
frukten skulle blifva barn, som äro kallade att vandra på mänsklighetens höjder,
lär man svårligen kunna hoppas och vänta, men på förhand är dock å andra sidan
icke möjligt att säkert förutse, hvarför icke barnen, om båda föräldrarne, hvar inom
sin ras, äro moraliskt och hygieniskt utan brist, också skulle i sin tur blifva i hvarje
afseende utan vank och lyte. I hvarje fall talar den dagliga erfarenheten inom
Unionen för allt annat än för den blandade rasens undermålighet. Man känner
hundratals och tusentals representanter af blandad ras, hvilka icke blott inom sina
egna kretsar med all rätt åtnjuta ett stadgadt anseende, utan hvilka äfven den mest
inskränkte hvite ej kan vägra sitt erkännande. Äfven den mindre bildade hos oss
har helt säkert redan hört Booker Washington omtalas, hvilken utan tvifvel tillhör
våra mest framstående samtida. För den ytlige betraktaren gälla visserligen alla
dessa representanter för blandningsrasen helt enkelt som negrer, emedan de för
folkets uppfattning och i statistiken stå såsom färgade.
Från hvilken sida än negerfrågan i Amerika betraktas, visar den sig för oss som
ett dystert problem, hvilket hittills endast få människor kunnat afvinna någon ljus
sida. Till dessa få hör Felix Adler, hvilken vi här i vår framställning af de
amerikanska negrerna hafva följt i många punkter och hvars filantropiska etik i sällsynt
hög grad kvalificerat honom till ett välvilligt bedömande af negrerna. Han
hänvisar på 700,000 egna hem för färgade, på det kapital, som de samlat, och framför
allt på det hos negrerna tilltagande sinnet för familjen, »där dygden och husliga
seders helgd hafva lika så säkra hemvist som i angelsaksarnes boningar». I hvarje
fall kan den enda något så när tillfredsställande lösningen af frågan icke vinnas annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
