Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gånggrift vid Karleby, Västergötland.
Efter fotografi.
Inledning.
Mänsklighetens historia i dess helhet sönderfaller i tre hufvudafdelningar af
mycket olika varaktighet och beskaffenhet. Dessa böra betraktas hvar och
en för sig, emedan deras föremål, ehuru det alltid är vårt släkte i dess
utveckling genom tiderna, hvarje gång förhåller sig annorlunda. Den första af dessa
stora hufvudafdelningar beskrifver mänsklighetens egen fysiska uppkomst; den
omfattar fylogenien eller stamhistorien, äfven kallad människornas descendens, liksom
mänsklighetens embryonala lif i den äldre organiska naturens moderssköte. Detta
kapitel bearbetas af biologerna, anatomerna, paleontologen^, kort sagdt
naturhistorikerna, i den mån de sysselsätta sig med människan och hennes härkomst.
Den andra eller mellersta afdelningen har blott att göra med den färdiga
mänskligheten, om också ej uteslutande med dess nu lefvande former och raser. Den
handlar hufvudsakligen om den mänskliga kulturens förhistoria, om de faser i vårt släktes
andliga och ergologiska utveckling, som ligga före den skrifna historiens början. Den
tredje tidrymden i människans historia är slutligen den, i hvilken vi själfva ännu
lefva och som tidigare uteslutande betecknades med det nedärfda uttrycket
världshistoria. Riktigare vore för denna namnet »den högre kulturens tidrymd».
Dessa tre stora hufvudafdelningars varaktighet är högst olika. Den första kan
man nedåt uttänja ända till början af det organiska lifvet öfver hufvud; den andra
omfattar med säkra vittnesbörd jordhistoriens kvartar- eller istid, med mindre säkra
äfven tertiärtiden, och - återigen med säkra, ständigt hopade vittnesbörd - ännu
många årtusenden under den postglaciala (efterdiluviala) tiden. Den tredje
tidrymden, »världshistoriens», är i olika trakter af olika längd, dock öfverallt blott en
jämförelsevis kort, men desto händelserikare period.
För att säga fulla sanningen, så får man ej förtiga, att de äldre tidrymderna
ingalunda fullständigt nått sitt slut med de yngres begynnelse. Människans fylogeni,
högre fysiska formers utveckling ur lägre eller åtminstone yngres ur äldre, fortsätter
ännu oafbrutet, och äfven den förhistoriska eller historielösa kulturen hos den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
