Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den äldsta grekiska kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Likaså måste den grekiska religionen sådan vi finna den i de homerska
hjältedikterna, åtminstone i allt väsentligt gå tillbaka till den mykeniska perioden.
Visserligen voro förestallnmgarne om gudomen råare än i den homeriska tiden Likasom
egypterna afbildade sina gudar i människogestalt men med djurhufvud så gjorde
också den mykeniska tidens konst. Rester af dessa gamla föreställningar’såsom
De-meters kultbild med hästhufvud i Phigaleia, hafva bibehållit sig långt in i historisk tid
Äfven i hjältedikten finna vi minnen häraf; de epitet till Hera och Athene som
man öfversätter med »den koögda» och »den uggleögda», och som redan af de
homeriska diktarne så uppfattades, betyda i ordagrann öfversättning den »med koansikte»
och »med uggle-
ansikte» försedda,
och det behöfver
ej råda något
tvifvel därom, att
detta är
betydelsen af dessa epitet
och att Hera och
Athene i mykenisk
tid föreställdes och
afbildades med
djurhufvud, den
förra med kons,
den senare med
ugglans.
Eftersom de
himmelska
gudarnes kult är
gemensam för alla
indo-germanska folk,
hafva äfven [-grekerna-] {+gre-
kerna+} sannolikt
fört den med sig
redan vid sin [-invandring;-] {+in-
vandring;+} men som
de grekiska
guda-namnen, om man
undantager [-namnen-] {+nam-
nen+} på den högste
guden Zeus och
på hans maka
Di-one, icke återkom-
Kretensiska ormgudinnan.
Porslinsfigur från Knosos.
ma hos de
stambesläktade folken,
så måste [-utbildningen-] {+utbild-
ningen+} af denna
religion hafva
inträdt först på
grekisk jord. Denna
utvecklingsprocess
har försiggått på
det sättet, att först
inträdde en [-differentiering-] {+diffe-
rentiering+} af de
religiösa föreställ-ningarne liksom
af gudanamnen, i
samma mån som
nationen utbredde
sig öfver halfön,
så att religionen
inom de
olikalandskapen antog olika
former, som likväl
i sitt väsen [-förblefvo-] {+för-
blefvo+} desamma,
ett förhållande,
som har sin
fullkomliga motsvarighet i
dialekternas differentiering
i de olika landska-
pen. Naturligtvis
_ . _ har också den för-
grekiska urbefolkningens religiösa föreställningar utöfvat inflytande på den grekiska
religionen, alldeles på samma sätt som grekerna senare vid grundandet af nybyggen
utanför den grekiska halfön upptogo de kultformer, som de funno före sig på de
nya platserna, och så vidt som möjligt var, assimilerade dem med sina egna
religiösa föreställningar; men det är i enskilda fall svårt, om icke omöjligt att från
gammalgrekiska religionsformer skilja dessa redan under förmykeniska perioden
upptagna kultelement. På denna period af differentiering följde sedan, såsom vi funnit,
just under, den mykeniska perioden en period af integrering, under hvilken från
lokalkulternas kaos ett mindre antal af gudomligheter nådde fram till allmännare
dyrkan från antingen hela nationens sida eller hos en större del af nationen. Detta
gäller i främsta rummet de viktigaste städernas och samhällenas skyddsgudar. Så
har den mykeniska Hera hos större delen af nationen undanträngt Zeus’ursprungliga
gemål, Dione, från hennes värdighet som himladrottning. Denna process har
fortsatt i eftermykenisk tid; först.då hafva den thebanske Herakles och den thessaliske
Asklepios ernått erkännande af värdighet såsom nationalgudar, utan att dock någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
