- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
163

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den äldsta grekiska kulturen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN ÄLDSTA GREKISKA KULTUREN.

163

sin hafva varit i stånd att i nationens religiösa tro eröfra en fullt likaberättigad
ställning med de äldre olympiernas.

Jämte ljusets gudar stå mörkrets gudomligheter. Dessa hafva sin boning i jordens
innandöme. De äro chthonis^a gudamakter. Åt himlagudarne hembragte man
brännoffer, för att röken skulle föra den söta lukten af offret mot höjden, men åt de
chtho-niska gudarne hembar man offer genom nedgräfning i jorden. En sådan form hade
också kulten af de döda, hvilken att döma efter de praktfulla grafbyggnaderna och
grafvarnes rika utsmyckande hade en så stor betydelse under den mykeniska kulturens
tid. Det är mycket sannolikt, att vid dödskulten förekommit äfven människooffer.
De omtalas än-

kade man i
hålor. Ännu
uppställde man
icke gudabilder
på dessa
kultplatser, hvilka
betraktades
såsom gudarnes
bostäder, men
man hade för
den husliga
kulten små idoler,
som hade sin
plats i
huskapell och
emot-togo dyrkan vid
husandakten.

Det är
bilden af en
jämförelsevis högt
utvecklad
kultur, som vid Egeiska hafvet möter oss under den mykeniska tiden, en kultur som står föga
eller alldeles icke tillbaka för de gammalorientaliska kulturerna vid Nilen och Eufrat.
Men om grekerna haft del i denna kultur och all senare grekisk kultur har sin rot i denna,
så är dock dess väsen ursprungligen främmande för det grekiska väsendet, och grekerna
hafva tillegnat sig densamma färdig och utifrån och endast i yttre måtto assimilerat den
med sig. På Kreta, där denna kultur, så vidt man kan se, haft sin medelpunkt och nått
sin högsta fulländning, har den förgrekiska befolkningen bibehållit sig delvis långt
fram i den historiska tiden; det är alltså otvifvelaktigt, att den under den mykeniska
tiden hade i besittning en ännu större del af ön, och ganska sannolikt, att inga greker
alls bott på Kreta under denna kulturs blomstringsperiod. Freskerna i konungapalatset
i Knosos bära härom vittnesbörd: de där framställda männen bära såsom enda plagg
ett skört om länderna, alldeles såsom keftiu på egyptiska fresker från den 18:de
dynastiens tid (15:de århundradet f. Kr.); kvinnorna bära långa kjortlar med volanger,
äro tillsnörda om midjan, medan deras dräkt ofvantill är vidt öppen, så att hela
bröstet är fritt. Detta är en fullkomligt oarisk dräkt, liksom den också står i strid
med den homeriska tidens sätt att kläda sig, och den har öfver hufvud icke kunnat
uppstå annat än hos ett folk, som förut alltjämt lefvat i ett varmt klimat, icke hos
invandrare från den kalla Norden, såsom grekerna voro. Om man tilläfventyrs ville
antaga, att grekerna efter bosättningen i det nya hemmet antagit det där brukliga
sättet att kläda sig, så kan man å andra sidan icke förstå, hvarför de några
århundraden senare hafva återvändt till sin gamla dräkt. Ty alla veta vi, huru
konservativa forntidens folk varit i fråga om sin beklädnad. Guldföremålen, som funnits i
grafvarne inom Mykenes borg och i kupolgrafven vid Amyklai (Vaphio) i Lakonien,
äro tillverkade på Kreta och hafva sannolikt kommit till fastlandet såsom krigsbyte.
Deras höga tekniska fulländning står i skarp kontrast till det grofva arbetet på de
mykeniska grafvårdarne, som utan tvifvel äro tillverkade på platsen. Likaså står den

nu i Iliaden
l sammanhang
med Patroklos’
begrafning i ett
från äldre
förebilder upptaget
parti.

Däremot
voro under deri
mykeniska
perioden tempel i
senare tiders
betydelse okända,
ty man dyrkade
ljusgudarne
efter urarisk sed
i heliga lundar
eller på höga
bergspetsar, de
chthoniska dyr-

Djur i terracotta från Phaistos.

Efter Maraghiannis, Antiquités Crétoises.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free