Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den äldsta grekiska kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
164
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
kretensiska keramiken på en högre ståndpunkt än det mykeniska krukmakargodset.
Lertaflor med skrifttecken äro hittills funna endast på Kreta. Om alltså
konungapalatsen i Knosos och i Phaistos ännu under den mykeniska kulturens blomstringstid
förstörts genom eld för att antingen aldrig återuppbyggas eller för att mera
tillfälligtvis ersättas af enklare nybyggnader, så har det sannolikt varijt angrepp från
grekernas sida, som framkallat denna katastrof. Landets tagande i besittning af
grekerna behöfver icke hafva egt rum omedelbart därefter; snarare har eröfringen af en
så betydlig ö, så vidt den lyckades, tagit i anspråk en tidrymd af århundraden.
Hågkomsten af denna förgrekiska blomstringstid på Kreta har bevarats och lefver
i sagan om Minos’ sjöherravälde, om Minotauros och Labyrinten. Hvar och en som än
i dag besöker palatset i Knosos ser öfverallt å väggarne dubbelyxans tacken inhugget.
Dubbelyxan, labrys, såsom kårerna kallade den, var en symbol för Ze^is Labrayndos,
som ännu i historisk tid dyrkades hos dem såsom den högste guden.j Däraf namnet
Labyrinthos, ___
i denna
labyrint, är
ingenting annat än
ett af dessa
l
blandningsväsen, som den
i mykeniska
konsten utda
nåde såsom ett
uttryck för sina
| föreställningar
om det
gudomliga, det är
Minos med
tjur-hufvud; ^men
denne äriången
annan äri
borgens skyddande gud, den gud,
som grekerna
benämnde Zeus
och som efter
kretensiska
sägner i en tjurs
gestalt
bortförde mångudinnan Europé från ljuslandet Phoinikien till Kreta. Och eftersom Minos
dyrkades icke blott på Kreta utan också på Cykladerna, ja till och med på kusten af
Greklands fastland, så gjorde honom sagan till det Egeiska hafvets mäktige behärskare.
Den grekiska eröfringen har tillintetgjort den mykeniska konstens blomstring på
Kreta. De väldiga palatsen, som varit medelpunkten för det konstnärliga skapandet,
sjönko i spillror. För att kunna häfda sin besittning af ön gåfvo sig de nya
här-skarne en sträng, militärisk organisation; hela uppfostringssystemet syftar uteslutande
på att förbereda kriget. Borgerskapet bildade liksom en stående här och
vapenhandt-verket gällde såsom det enda en fri man värdiga yrket, Den ursprungliga befolkningen
försattes i ett tillstånd af lifegenskap. Ännu mer förstörande verkade den grekiska
eröfringen på småöarne och på asiatiska kusten. Här blefvo alla vuxna män dödade,
och de besegrades kvinnor blefvo mödrar åt segrarnes barn. Mången stad, som de
eröfrande grekerna ej kunde behålla, blef i grund lagd öde, så t. ex. den stad, som
under den mykeniska tiden på Tröjas jord uppvuxit på dess äldsta kulturlager, en
händelse, af hvilken ännu fortlefver ett eko i de homeriska dikterna. Genom allt
detta blef naturligtvis icke den mykeniska kulturen förintad, ty den fortlefde under
århundraden, men dess vidare utveckling bragtes att afstanna och därmed var den
utan räddning hemfallen åt undergången. För grekerna själfva, hade den alltid varit
som blifvit fäst
vid denna ort.
När sedan
palatset förvandlades till en
ruin, måste
virr-varret af
oräkneliga gångar
och kamrar och
svårigheten att
ur dessa finna
en utgång
hafva gifvit folkets
fantasi en rik
näring, och vi
själf va tro ännu
vid första
inträdet bland
dessa ruiner,
att vi befinna
oss i ett slags
labyrint. Den
Minotauros,
som troddes bo
Vas från Hagia Triada med framställning af en
procession.
Efter Monunienti antichi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
