Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Herraväldet till sjöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176 J. BELOCH,, GREKEftNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
välde, så att dessa koloniseringssträfvanden aldrig ledde till en verklig hellenisering
af landet, såsom fallet blef på Sicilien och i Italien.
Däremot lyckades det grekerna i söder att kolonisera endast Kyrenes högland på
libyska kusten. Denna anläggning utgick från den lilla till Cykladerna hörande
ön Thera (630); nybyggare från andra delar af Grekland, i synnerhet från Kreta och
Peloponnesos, anslöto sig. De feniciska kolonierna vid Syrtenvikarne och i det
nuvarande Tunis satte oöfverstigliga binder mot en vidsträcktare utbredning åt väster,
och mot öster hindrade den starkt befolkade Nildalen med dess urgamla kultur all
utvidgning. Dock började Egyptens härskare under tidernas lopp att för sina ändamål
draga nytta af de grekiska sjöröfvare, af hvilka deras kuster oaflålligen hemsöktes.
Så tog Psammetik, herre i Sais och Memphis, omkr. är 660 ett större antal af dessa
pirater i sin sold och gjorde sig med deras hjälp till konung öfver hela landet, som
då hade sönderfallit i en mängd småriken. Han själf och hans efterföljare i makten
sökte äfven senare i en grekisk legohär det hufvudsakliga stödet för sin makt, och
på detta sätt blef Egypten öppnadt för grekisk handel. Grekerna erhöllo omkr. 600
en del af staden Naukratis åt sig upplåten. Den låg vid västliga Nilarmens mynning.
Här anlade de faktorier och fingo lefva efter sina vanor i hemlandet och under
myndigheter, som de själfva valde. En hel rad af de mest betydande grekiska
handelsstäderna togo del i denna anläggning: Miletos, Phokaia, Samos, Chios, Teos,
Klazo-menai från lonien, Halikarnassos, Knidos, de tre städerna på Rhodos, Phaselis från
Doris på Mindre Asiens kust, det eoliska Mytilene på Lesbos, slutligen såsom den
enda representanten för moderlandet Aigina. Det var alltså i motsats till alla öfriga
kolonier ett panhelleniskt företag, som här i ett främmande kulturland bragte den
grekiska nationaltanken till uttryck. Naukratis var en föregångare till Alexandria.
Äfven den fjärran Västern öppnades vid denna tid för grekerna, och detta
förhållande får tillskrifvas i främsta rummet staden Phokaia, jämte Miletos
medelpunkten för loniens handel. Redan omkring 600 anlade nybyggare från Phokaia
staden Massalia (Marseille) vid mynningen af Rhodanos (Rhöne), och inom kort
betäcktes hela kusten ända bort till Spanien med en rad af handelsfaktorier. Dock
var det egentliga målet för dessa färder silfverlandet Tartessos vid Baitis och
Hercules’ stöder. Detta land hade först en samrsk skeppare, Kolaios, lyckats upptäcka.
Ryktet om de rikedomar, som han hade fört med sig till hemmet, lemnade
phokai-erna ingen rö, förrän de skaffat sig fast fot på dessa kuster. Staden Mainake, i
närheten af det nuvarande Malaga, grundlades af dem. Detta blef den västligaste
af alla Greklands kolonier.
Så behärskade grekerna vid början af det sjätte förkristliga århundradet nästan
hela Medelhafvet; på Afrikas nordkust allenast, väster om Stora Syrten, utestängde
fenicerna det grekiska inflytandet. Det största och viktigaste steget till ett
världsvälde hade härmed tagits. Men allt detta var nästan uteslutande resultatet af
enskildes initiativ. Med endast få undantag hafva denna tids kolonier för sin
grundläggning att tacka företagsamma enskilda män, för hvilka det gamla hemmet blifvit
för trångt och hvilka under anförare, som de själfva valt, på egen hand drogo ut
i vida världen för att skapa sin lycka. Därför stå dessa kolonier för det mesta fullt
själfständiga gentemot moderstaden, om också deras inrättningar i regeln formades
efter dennas: samma gudar dyrkades, samma myndigheter funnos, samma munart
talades och samma sed rådde. Endast ett antal af de sista, nämligen mot slutet af
sjunde århundradet och under det sjätte anlagda nybyggena grundades af
moderstadens regering och förblefvo dessa fördenskull också i ett politiskt beroende af
denna. Så var förhållandet i synnerhet med de korintiska kolonierna från
Kypse-lidernas tid. Men äfven där, hvarest ett dylikt beroende icke förefanns, hafva
kolonierna dock i regel stått i den närmaste förbindelse med moderstaden och beviljat
dess borgare, då de kommo till kolonien, en privilegierad ställning. De utgjorde
säkra stödjepunkter för det gamla hemmets handel och goda kunder för alstren af
dettas industri.
Allt detta måste kraftigt återverka på moderlandets ekonomiska förhållanden.
Kolonierna voro i början och för lång tid icke i stånd att själfva fylla sina behof
af industriprodukter och voro därför hänvisade till import från moderlandet. I följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
