Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Herraväldet till sjöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERRAVÄLDET TILL SJÖSS.
177
Två metoper från ett tempel i Selinus.
Efter Brunn, Denkmäler, A. Bruckmann A. G.
däraf utvecklade sig därhemma en för export arbetande industri. Denna fann sin
medelpunkt naturligtvis först och främst i just de städer, från hvilka kolonierna
hade utgått: städerna i lonien, på Euboia och på Isthmos. Miletos blef en hufvudort
för textilindustrien, metallindustrien blomstrade i det kopparrika Chalkis, men därjämte
också i Korint oeh dess grannstäder, under det att krukmakeriet koncentrerade sig
till Korint och till Athen.
Snart började det fattas arbetskraft, och man såg sig därför tvungen att införa
sådan från utlandet. Först har af helt naturliga skäl detta skett från Mindre Asien,
där de närliggande af barbarer bebodda landen erbjödo en outtömlig tillgång.
Ön Chios har den sorgliga äran att hafva varit det första grekiska samhälle, som
fotat sin produktion på slafarbete. Med utgångspunkt från lonien har användning
af slafvar sedermera utbredt sig till industricentra i moderlandet, särskildt till Korint,
hvars regering redan omkring 600 såg sig nödgad till lagstiftningsåtgärder för att
inskränka slafveriet, men detta kunde naturligtvis icke i längden hafva åsyftad verkan.
En större industri har, i synnerhet om den grundar sig på slafarbete, till
förutsättning egandet af kapital. Samma förhållande råder i fråga om grosshandel, sådan
den då idkades på kolonierna. Den, som således ej hade tillräckligt eget kapital,
var hänvisad att skaffa sig detsamma genom lån och måste vara beredd att för
detta betala en motsvarande ersättning. På detta sätt inträdde räntan såsom en ny
faktor i det grekiska affärslifvet. Och som de tillgängliga kapitalen ännu voro
jämförelsevis obetydliga, medan risken, särskildt vid sjöhandeln, var mycket stor, så
måste räntefoten vara hög, såsom den alltid är under föga utvecklade ekonomiska
förhållanden. Detta återverkade på alla sociala förhållanden. Småbrukaren hade
hittills, om han någon gång kom i behof, lätt erhållit ett lån hos en rikare granne.
Detta lån gafs enligt sakens natur vanligtvis i spannmål och återbetalades efter skörden
i spannmål. Om det härvid vanligen gick så till, att man betalade med något mera
än hvad man emottagit, så förelåg dock härtill intet tvång. Nu däremot, då det
fanns en lönande användning för kapitalet, betingade man sig en förutbestämd ränta,
för hvars riktiga gäldande liksom för kapitalets återbetalande låntagarens jord och,
om denna ej räckte till, låntagarens och hans familjemedlemmars personer utgjorde
Världshistoria L 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
