Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Frihetskrigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
214
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Kämpande grek på en amfora. Kämpande perser på en amfora.
Originalen i Königl. Museum i Berlin.
kastelse. Det persiska partiets ledare blefvo utlemnade till Pausanias, så många
som ej räddat sig genom flykten, och afrättade till straff för sitt förräderi mot det
gemensamma grekiska fosterlandet, hvarefter den grekiska krigshären upplöstes och
hemskickades.
Under tiden hade den grekiska flottan seglat till lonien. Den bestod af 110 skepp
under den spartanske konungen Leotychides’ och den athenske strategen Xanthippos’
befäl. Den fann allt beredt till affall från konungen och mottogs öfverallt med öppna
armar. Den persiska flottan vågade icke möta fienden på öppna sjön, utan den låg i
skydd af landthären stilla vid udden Mykale. Här gjordes på densamma ett angrepp
af grekerna, landthären upprefs och drefs på flykten, skeppen uppbrändes. Detta
uppgifves hafva inträffat samma dag, som Mardonios vid Plataiai dukade under för
grekerna. I följd af denna seger, reste sig hela lonien mot persernas herravälde. Öarne
Samos, Chios och Lesbos upptogos i det helleniska förbundet, och med städerna på
fastlandet slöto athenarne separatförbund. Sedan foro grekerna till Hellesponten,
men funno den af Xerxes slagna skeppsbryggan redan afbruten. Leotychides
återvände nu till hemlandet med den peloponnesiska flottafdelningen, medan Xanthippos
med den athenska började belägringen af det fasta Sestos, som var persernas
viktigaste vapenplats i dessa farvatten. Staden höll sig hela vintern igenom; men slut
ligen på våren tvangs den af hungern till kapitulation. Därmed var vattenvägen
genom Hellesponten spärrad för perserna (478).
Vid samma tid gick den peloponnesiska flottan på nytt under segel, denna gång
visserligen blott 20 skepp under befäl af segraren vid Plataiai, Pausanias. Till
denna flotta slöto sig 30 athenska skepp och kontingenterna från Lesbos, Chios
och Samos. Det gällde att helt och hållet för fienden afskära förbindelsen med
Europa. Grekerna vände sig därför mot Byzantion, som hölls af en stark persisk
besättning, och bragte staden efter en längre belägring i sitt våld.
Dittills hade athenarne villigt äfven till sjöss underordnat sig det spartanska
öfverkommandot, ehuru de ensamma hade ställt flere skepp till förbundsflottans
förfogande än samtliga förbundsstaterna tillsamman, medan Sparta disponerade endast
få skepp och dess officerare öfver hufvud taget ej förstodo sig på sjökriget. I längden
kunde därför icke den främsta grekiska sjömakten åtnöja sig med andra platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
