- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
213

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Frihetskrigen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FRIHETSKRIGEN.

213

Grafhögen öfver de vid Marathon fallna athenarne. Efter fotografl af Alinar,

Under följande sommar 479, vid skördetiden, ryckte perserna än en gång in i
Ättika, som ånyo liksom under det föregående året öfvergafs af sin befolkning. Men
när den peloponnesiska förbundshären anryckte, utrymde Mardonios Ättika, då han
icke ville inlåta sig i drabbning på det bergiga landskapets mark, och gick
tillbaka till Boiotien, där han, stödd på det förbundna Thebe, slog upp sitt läger på
slätten vid Asopos. De förbundna peloponnesierna och athenarne följde honom och
lägrade sig midt emot fienden på höjden af Kithairon vid Plataiai. Befälet hade
spartanen Pausanias, som skötte regentskapet för sin frände Pleistarchos, Hans här
räknade 20- å 25,000 tungt beväpnade och fullt ut lika många af lättare truppslag;
den var alltså i antal fienden i det närmaste vuxen, ehuru han fullständigt saknade
rytteri, medan Mardonios utom sitt persiska kavalleri förfogade öfver de utmärkta
boiotiska och thessaliska ryttarne. Följaktligen drog sig Pausanias för risken att
stiga ned från sina höjder och erbjuda fienderna drabbningen på slätten, under det
att Mardonios var rädd för ett stormningsförsök mot höjderna, där han icke skulle
hafva kunnat låta sitt rytteri göra sig fullt gällande. Sålunda stodo de båda bärarne
en tid bortåt overksamma midt emot hvarandra. Ändtligen beslöt sig Mardonios
för drabbning; men angreppet på spartanerna tillbakavisades med stora förluster
den persiske fältherren själf föll, samtidigt med att athenarne slogo persernas
boiotiska allierade på flykten. Därpå stormade grekerna det persiska lägret med hvilket
ett omätligt byte föll i deras händer. På ett vidare förföljande af den slagna hären
var i betraktande af fiendernas talrika rytteri icke att tänka, så att perserna kunde
alldeles obehindradt verkställa sitt återtåg. Men de voro icke heller i stånd att
inlåta sig i en ny drabbning. Artabazos, som efter Mardonios öfvertagit befälet
utrymde alltså Boiotien och därefter Thessalien och förde resterna af hären öfver
Hellesponten tillbaka till Asien. Grekland var befriadt från den persiska invasionen.
Sedan har under tvåhundra år ingen främmande fiende satt foten på Hellas’ jord.
Segrarne drogo nu till Thebe och bragte efter en kort belägring staden till under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free