- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
218

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Demokratien.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

218

J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.

För den vidare utvecklingen blef det af en afgörande betydelse, att det demokratiska
Athen stod i spetsen för sjöförbundet. Den ledande maktens exempel kunde icke
undgå att utöfva en djupt ingripande verkan på förbundsstäderna; författningarne
närmades öfverallt mer och mer till den athenska, ja denna blef här och där utan
vidare antagen. Från Athens sida gynnades naturligtvis på allt sätt dessa sträfvanden,
ty det var klart, att

en gemensam
demokratisk författning
måste bilda det fasta
kittet mellan
förbundets medlemmar.

Icke lika
gynnsamt för den
demokratiska rörelsen
artade sig
förhållandena i de västra
delarne af den grekiska
världen. Här hade
enväldet fört
oafhängighetskriget och



Ett ostrakon (lerskärfva) med namn
Themistokles och hans demos.

Användt vid omröstningen rörande Themistokles’
landsförvisning-.

segern måste alltså
stärka tyrannväldet
i dess ställning.Desto
mer betecknande är
det, att
frihetsrörelsen äfven här
ganska snart öfvervann
alla hinder. Ett efter
Therons död
utbrutet krig mellan de
båda siciliska
militärmakterna banade vägen för denna
rörelse. Therons son
och efterträdare,

Thrasydaios blef slagen af Hieron i en blodig drabbning, och då fördrefvo Akragas’ och
Himeras folk den förhatlige tyrannen och återställde den republikanska författningen,
dock visserligen under Hierons öfvervälde (472). Några år senare dog Hieron (466).
Hvem som skulle blifva efterträdaren, var icke klart. Den aflidne härskarens broder
Thrasybulos fattade regeringstömmarne, men det gafs också ett betydande parti, som
ville sätta Gelons omyndige son på tronen. I följd häraf reste sig Syrakusas folk, och
tyrannen, inskränkt till den inre staden, kvarteren Ortygia och Achradina, måste
till sist, besegrad till lands och till sjöss, kapitulera mot villkor af fritt aftåg (465).
Detta det mäktigaste, det mest glänsande tyrannvälde, som den grekiska världen
dittills skådat, var härmed förbi. Öfverallt eljes var denna statsform rfedan förut
afskaffad och har sedan i den grekiska Östern under mer än tvåhundra år och på
Sicilien under mer än ett halft århundrade icke förmått på nytt fatta fotfäste.

I Syrakusa infördes nu demokratien, dock kunde staten ännu icke komma till
lugn. Det kom till fejd mellan de gamla borgarne och de uttjenta soldaterna, åt
hvilka Gelon gifvit borgarrätt i staden, och först efter långa strider kunde man få
makt med veteranerna. Under tiden hade öfriga städer, soni förut tillhört Hierons

rike, gjort sig oberoende
och på samma gång
gifvit sig demokratiska
författningar. Syrakusa
hade icke nog styrka att
skaffa erkännande åt sitt
gamla anspråk på
öfverhöghet, och det såg sig
inskränkt till sitt gamla
område i sydöst på ön.
Öns infödingar, siku-

Didrachmon prägladt för
Themistokles såsom härskare i Magnesia.

Originalet i Königl. Munzkabinett i Berlin.

lerna, begagnade sig af
denna förvirring till ett
angrepp på det grekiska
öfverväldet. Duketios,
konung af Menai(Mineo),
förenade alla folkets
städer under sin spira och
ansåg sig nu tillräckligt
stark att börja
befrielsekriget. Det lyckades ho-

nom också att i öppen
strid besegra akragantinerna och de med dem förbundna syrakusanerna och intaga
gränskastellet Motyon. Men i längden förmådde han ej hålla stånd mot grekernas
öfverlägsna styrka. Vid Noai led Duketios mot syrakusanerna ett afgörande nederlag,
i följd af hvilket Motyon återeröfrades af akragantinerna, och det stod för konungen
ingenting annat öppet än att gifva sig på nåd och onåd åt syrakusanerna. Hans
rike .sönderföll; den södra delen kom under syrakusanskt herravälde, medan de
öfriga städerna trädde tillbaka i deras tidigare politiska isolering. Därmed var den
sikuliska nationens öde besegladt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free