Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Demokratien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEMOKRATIEN.
219
Midtgruppen af Aiginatemplets gafvelfält. Munchen.
F. Bruckmann A. G.
Äfven till det närbelägna Italien öfvergick den demokratiska rörelsen. I Tarent
gaf ett svårt nederlag mot japygerna (473) anledning till störtandet af konungadömet,
hvilket liksom i moderstaden Sparta hittills här bibehållit sig, och till införandet af
en demokratisk författning. I Rhegion fördrefvos Anaxilaos7 söner (461). I de
acheiska städerna inträffade en resning mot Pythagoras’ efterföljare, hvilka hade förstått
att fä makten i sina händer och grundlägga ett halft teokratiskt, halft aristokratiskt
regemente. Sektens bekännare dödades nu öfverallt eller förjagades, och
demokratiska statsformer infördes. Blott i Lokroi kunde den gamla aristokratiska
författningen bibehålla sig.
Vid samma tid störtades i Kyrene Battiadernas konungahus, hvilket härskat där
alltsedan stadens grundläggning, och äfven där upprättades ett demokratiskt
styrelsesätt. På samma sätt utbredde sig det demokratiska styrelsesättet alltmer i det
grekiska moderlandet. I Boiotien föll efter slaget vid Plataiai den aristokratiska regering,
som slutit förbundet med perserna, och en demokrati trädde i stället. Argos hade
redan i det väsentligaste en demokratisk författning, men äfven här blef nu
konungadömet afskaffadt, sedan det, om också i betydligt inskränkt form, bibehållit sig ända
till perserkrigen. Efter det i Argos gifna exemplet infördes sedan demokratien i Elis
och i Arkadien, och detta senare landskap anslöt sig i följd däraf till Argos.
Sparta måste låta allt detta ske, ty det hade mera trängande bekymmer hemma
hos sig. Det började jäsa bland heiloterna, och ingen ringare än konung Pausanias
var den, som i hemlighet gynnade denna rörelse. Segern vid Plataiai gaf honom ett
större anseende än någon konung i Sparta före honom egt. Stödd på detta
anseende hoppades han återställa konungadömet i dess gamla maktfullkomlighet och
befria det från eforatets förmynderskap. Med sådana planer öfvertog han 478 befälet
öfver den grekiska förbundsflottan. Men ioniernas affall störtade honom snart från
hans höjd. Han fick befallning att återvända till Sparta och anklagades med
anledning af de förbindelser han skulle haft med storkonungen för högförräderi. Men
ingenting kunde bevisas, och domstolen frikände honom. Nu gick han ännu en gång
till Hellesponten, och först när han af athenarne fördrifvits från Byzantion, vågade
eforerna gifva honom befallning att återvända. Han hoppades då kunna genomett
heilotuppror förverkliga sina afsikter, men eforerna förekommo honom. Blott genom
att fly in i Athenetemplet kunde Pausanias undgå häktning. Eforerna drogo sig för
att kränka platsens helgd, men de läto tillmura ingången, och segraren vid Plataiai
fick dö hungersdöden (omkr. 470). Vid samma tid (469) störtades också hans
ämbetsbroder Leotychides, segraren vid Mykale. Han hade skickats till Thessalien för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
