Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Demokratien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Skulpturer från Aiginatemplets gafvelfält. Munchen.
F. Bruckmann A. G.
att straffa detta landskap för dess affall till perserna, men hade icke kunnat uträtta
mycket. Nu anklagades han för besticklighet och afsattes från sin värdighet. Han
dog i Tegea såsom landsflyktig.
Eforatet hade gått med segern ur striden mot konungamakten, och perserkrigets
hjältar voro röjda ur vägen. Två ynglingar intogo tronen, Leotychides’ sonson,
Archidamos, och Leonidas’ son, Pleistarchos. Från deras sida var ingenting att
befara för den bestående ordningen. Under de närmaste tvåhundra åren har ingen
konung vågat sätta sig upp emot eforerna.
Nu kunde Sparta åter tänka på att återupprätta sitt välde på Peloponnesos. Två
stora segrar vid Tegea och Dipaia bragte Arkadien ånyo till lydnad och Argos såg
sig åter fullständigt isoleradt. Man var redan färdig att tåga mot Athen, då Sparta
hemsöktes af en fruktansvärd jordbäfning, som omstörtade nästan hela staden och
begrof en stor del af dess befolkning under ruinerna (omkr. 465). Nu utbröt det så
länge förberedda heliotupproret. I det egentliga Lakonien återställdes, tack vare den
unge konung Archidamos’ kraftfulla uppträdande, lugnet ganska snart. Men på
andra sidan Taygetos, i Messenien, kunde upproret ej lika lätt kufvas. På öppna
fältet kunde de upproriske i intet fall mäta sig med de spartanska trupperna,
däremot lyckades det dem att sätta sig fast på berget Ithome, hvilket midt i landskapet
höjer sig som en fästning och redan en gång förut - ett fjärdedels årtusende
tidigare - i ett krig mot Sparta gifvit deras förfäder en skyddande tillflykt. Då såg
sig Sparta nödsakadt att uppbåda de peloponnesiska bundsförvanternas kontingenter
och slutligen att taga äfven Athens förbundshjälp i anspråk.
I Athen hade under de första åren efter Salamis Themistokles fortfarande varit
den ledande statsmannen. Hans politik hade visat sig kunna bestå profvet pä ett
sä glänsande sätt, att till och med Aristeides lät sin opposition falla för att jämte
Themistokles arbeta på att stärka Athens öfvervälde på hafvet. I längden voro
visserligen de gamla partimotsatserna ej möjliga att förena. Därtill kom, att
Themistokles fick en ny motståndare i Kimon, inför hvars friska i perserkriget vunna lagrar
segrarens vid Salamis ära småningom bleknade. Kimon såg räddningen för Hellas
endast i en förening mellan Greklands två ledande makter, medan Themistokles icke
hyste det ringaste tvifvel om, att brytningen med Sparta vore blott en tidsfråga,
och därför motarbetade han Spartas politik, hvarhelst han kunde. Man vädjade till
sist till ostrakism. Folket förklarade sig för Kimon, och Themistokles fick gå i
landsflykt (omkr. 471). Han begaf sig till Argos och tog därifrån liflig del i den
demokratiska rörelsen på Peloponnesos. Till och med för Pausanias’ revolutionära
planer lär han icke hafva stått främmande. Därför blef han invecklad i dennes fall.
På spartansk anstiftan framlades mot honom i Athen en anklagelse för högförräderi,
och på grund däraf en hemställan till Argos om hans utlemnande. Då regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
