Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Demokratien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
226
J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Elektron-stater från Kyzikos. Attiskt tetradrachmon. Persisk dareikos.
Grekiska mynt från 5:te och 4:de århundradena.
Originalen i Königl. Munzkabinett i Berlin.
täflare i spetsen för staten; år efter år valdes han till strateg, och i rådet och
folkförsamlingen var hans ord afgörande.
Härigenom hade han visserligen blifvit en demagog. Redan Kimon hade icke
försmått att stärka sin popularitet genom måttlös frikostighet mot mängden, hvartill
också hans furstliga förmögenhet gaf honom njedel. Men Perikles gjorde för att kunna
öfverbjuda honom ingrepp i statens skattkammare. För att äfven för mindre bemedlade
möjliggöra deltagandet i de edsvurnes domstolar, hvilka efter Ephialtes’ reform utgjorde
sista instansen i politiska frågor, infördes på Perikles’ förslag ett domarearvode af
2 oboler (omkr. 25 öre) för hvarje sammanträde, motsvarande den dåtida daglönen
för vanliga arbetare. Äfven de storartade offentliga byggnaderna, som under Perikles’
förvaltning uppfördes, hade till största delen ändamålet att gifva den arbetande
befolkningen lönande sysselsättning. Icke mindre drog Perikles genom glänsande fester
försorg om, att folkets lystnad efter skådespel tillfredsställdes. Detta betydde föga,
så länge statens finansiella läge var godt och en alla andra öfverglänsande man som
Perikles stod i spetsen, men blott alltför snart skulle det visa sig ödesdigert för
statens utveckling.
Hvad förhållandet till bundsförvanterna angår, så arbetade Perikles därhän att
mer och mer förvandla Athens öfverhöghet till ett verkligt herravälde. Denna
utveckling var visserligen till stor del betingad af själfva förhållandena. Athen kunde
icke undgå att inblanda sig i bundsförvanternas inbördes stridigheter och i de
enskilda förbundsstaternas inre bråk, om fred öfver hufvud taget skulle råda i riket. Detta
förde sedan med nödvändighet därhän, att bundsförvanterna kommo under Athens
dom-värjo, så att alla viktiga processer inom förbundsområdet måste föras inför athenska
domstolar. Öfverallt, där intet athenskt specialintresse förelåg, erbjödo dessa domstolar en
mycket starkare garanti för opartiskhet än de enskilda småstaternas domstolar, och,
alldenstund den attiske domaren naturligtvis dömde efter attisk rätt, genomfördes också
genom detta förhållande rättsenhet i hela riket. Men rättskipningen blef härigenom
ganska kostsam för bundsförvanterna, frånsedt inskränkningen i den kommunala
själfstyrelsen, som för alla greker var så dyrbar. Naturligtvis uteblefvo icke ingrepp
i de förbundna staternas inre förvaltning, hvilken mångenstädes var rent af ställd
under athenska ämbetsmäns kontroll. Det demokratiska partiet blef därvid på allt
sätt gynnadt och författningen mångenstädes reformerad efter attiskt mönster.
Militäriskt viktiga punkter på förbundsområdet försågos med garnisonstrupper, och, där
lägenhet erbjöd sig, särskildt efter misslyckade försök till affall, försågos athenska
medborgare med jordegendom i förbundsstäderna. Genom allt detta förlorade
förbundsförsamlingen under tidens lopp hvarje betydelse. Athen afgjorde de
gemensamma angelägenheterna efter sitt fria skön, och, sedan förbundsskatten öfverflyttats till
Athen, vägrade man till och med att lemna redovisning för dess förvaltning under
framhållande, att det vore nog, att Athen fullgjorde sina förpliktelser att skydda
bundsförvanterna för yttre angrepp. På detta sätt förvandlades förbundet under
Perikles’ ledning till ett athenskt rike, bundsförvanterna blefvo undersåtar. Blott de
tre stora öarne vid Mindre Asiens västkust, Lesbos, Chios och Samos, bibehöllo sin
själfstyrelse. De voro också fria från tributskyldighet och ställde sina egna
kontingenter till den athenska flottan.
Allt detta måste inom bundsförvanternas kretsar framkalla en så mycket dju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
