- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
227

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Demokratien.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Propyleerna till Akropolis i Athen.

Efter fotografi.

pare förbittring mot Athen, som kriget mot perserna, för hvars skull förbundet en
gång skapades, efter den kimoniska freden icke fortsattes, och en fara från denna
sida ej vidare syntes vara att frukta. Men småstaterna voro maktlösa gentemot
stormakten, och man var i Athen klok nog att ej gifva de få ännu själfständiga
förbundsstaterna någon Anledning till klagomål. I längden kunde naturligtvis
konflikter icke uteblifva. År 440 råkade Samos i anledning af en gränstvist i krig med
det närliggande Priene och därefter med Miletos. Då dessa städer på långt när icke
voro samierna vuxna, anropade de Athens bistånd, och så blef denna stad indragen
i kriget. Perikles gick genast till sjöss med sextio fartyg och vann vid ön Tragea en
seger öfver de till antalet öfverlägsna samiska skeppen. Denna omständighet hade
till följd, att upprorsrörelsen inskränktes till Samos och att Chios och Lesbos
förblefvo trogna. Nu vände sig samierna till Sparta och Persien med bön om hjälp,
men på Peloponnesos drog man sig för att bryta den för få år sedan med Athen
ingångna freden, och äfven storkonungen vågade icke en intervention. Så måste
Samos efter nio månaders belägring gifva sig å athenarne. Naturligtvis var det
härmed slut på öns själfstyrelse (439).

Under de närmaste åren förblef freden ostörd i Grekland, och Perikles hade fria
händer att i norr och väster söka ersättning för lidna förluster. En expedition till
Svarta hafvet föranledde de grekiska städerna därstädes att till stor del ansluta sig
till athenska riket. I Thrakien grundlades kolonien Amphipolis vid Strymons
mynning (437), viktig lika mycket för sitt strategiska läge som för de rika guldbergverken
i det närbelägna Pangaion. I väster hade redan några år tidigare (445) i närheten af
det ödelagda Sybaris grundlagts en athensk koloni Thurioi; äfven med de chalkidiska
städerna på Sicilien och i Italien trädde Athen i förbund. Det var dessa försök att
utbreda Athens makt öfver den grekiska Västern, som slutligen förde till brytningen
med peloponnesierna och bragte till utbrott det krig, i hvilket det athenska riket
gick under.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free