Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PELOPONNESISKA KRIGET.
255
Utförd efter anvisningar af J. Beloch.
död kommit att anses som en ledare, ehuru han var blott medelmåttigt begåfvad att
uppträda som krigare och statsman. Däremot sågo handtverkarne i staden sin ledare
i den rike garfvaremästaren Kleon, som genom sin folkliga vältalighet utöfvade stort
inflytande på massorna. Under oppositionen mot Perikles hade han stått i främsta
ledet och då förtjenat sina politiska sporrar. De folkklasser, som höllo sig till honom,
hade jämförelsevis föga att förlora genom kriget, eftersom ju handel och vandel i
Athen fortforo på sitt vanliga sätt. Därför företrädde Kleon den åsikten, att man
icke finge sluta en vanhederlig fred, sedan en gång så stora offer blifvit gjorda.
Sparta åter kunde af hänsyn till Boiotien icke ens bevilja återlemnandet af Plataiai;
dessutom yrkade det på aigineternas återinsättande på sin ö, hvarigenom de där
koloniserade athenarne skulle hafva förlorat sin egendom. Under dessa förhållanden
förblefvo förhandlingarne utan framgång, då de under vinterns lopp upptogos, och
den peloponnesiska förbundshären ryckte ånyo på våren 425 in i Ättika.
Redan någon tid förut hade kriget utbredt sig äfven till Sicilien. Medan
athenarne voro sysselsatta i öster, hade syrakusanerna begagnat det gynnsamma tillfället
att angripa de med Athen förbundna chalkidiska städerna Leontinoi, Katane, Naxos
och Rhegion. Därför kunde Athen icke underlåta att efter underkufvandet af
Myti-lene, hvarigenom det ånyo i någon mån fått fria händer, sända en eskader mot
väster (427). Den utgjordes af blott 20 fartyg, men dessa voro tillräckliga för
återställandet af jämvikten mellan de krigförande parterna; för ernåendet af ett
afgörande resultat voro krafterna likväl icke tillräckliga. Så beslöt man att på våren 425
ändtligen göra ett slut och lät en förstärkning af 40 fartyg afgå till Sicilien. På
samma gång skulle ett slag riktas mot Sparta. Demosthenes, segraren vid Olpai och
Idomene, inskeppade sig på flottan med det uppdrag, att i förbifarten besätta någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
