Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Demokratiens pånyttfödelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans privallif var utan fläck, och det var ingen tom fras, när han gaf sina döttrar
kardinaldygdernas namn. Han egde också en mer än vanlig bildning. Han plägade
utfylla sina lediga stunder med författandet af tragedier, och han var stoltare öfver
sin seger på Athens teater än öfver månget vunnet fältslag.
Dionysios efterlemnade söner med två gemåler. Den äldste var Dionysios, son af
Doris från Lokroi; två andra söner, Hipparinos och Nysaios voro födda af
Aristo-macha från Syrakusa. Den senares broder Dion - Dionysios’ svåger och såsom
gemål till hans dotter äfven måg - hade förgäfves ansträngt sig att åt sina
systersöner förskaffa tronföljden. Den gamle Dionysios förblef obeveklig, och därför
efterträdde honom den son, som bar hans namn, på grund af förstfödslorätten. Men
denne hade ärft hvarken dådkraft eller begåfning efter sin store fader. Hans första
regeringsåtgärd var att sluta fred med Karthago; då han var beredd att afstå från
de under sista fälttåget tagna städerna, mötte öfverenskommelsen inga svårigheter.
I den inre politiken öfverlemnade han sig i början åt Dions ledning. Denne sökte
först vinna honom för planen att gifva staten en fri författning. För detta ändamål
kallades Platon till Syrakusa. Filosofen kom beredvilligt, i förhoppning att här
finna lägenhet att förverkliga sina politiska ideal. En tid bortåt hängaf sig Dionysios
helt åt den store filosofens inflytande, men snart måste han inse, att Dion spelade
dubbelspel och att hans afsikt var att förvärfva makten åt sig själf och sina
systersöner. Dion förvisades alltså från Sicilien, och kort därefter blef också Platon
hemskickad. Ärendenas ledning öfvertogs af Philistos, som under många år med
trohet och nit tjenat den äldre Dionysios, men sedan hade af honom förvisats till
Adria, vid mynningen af Po, och nu återkallades ur landsflykten.
Dion begaf sig till Athen för att under Platons ledning fortsätta sina filosofiska
studier och i förhoppning att genom dennes inflytande erhålla tillstånd att återvända
till Syrakusa. Platon begaf sig då verkligen än en gång dit, men han kunde
ingenting uträtta; han gjorde blott brytningen ohjälplig. Då beslöt Dion bruka våld.
Han värfvade en trupp och afseglade med den till Sicilien (357). Karthago gynnade
företaget, hvars framgång måste antingen försvaga den syrakusanska
militärmonarkien eller bringa den på fall, och tillstadde Dion att landa i Herakleia. Utan att
förlora tid ryckte nu denne mot det närbelägna Akragas, som hälsade honom som
en befriare, likaså Gela och Kamarina. Äfven i Syrakusa öppnade folket portarne
för honom, så snart han visade sig utanför staden. Blott ön Ortygia, som den
äldre Dionysios omskapat till ett citadell, lyckades det för tyrannen att behålla.
Mot den starka fästningen var ingenting att uträtta, så länge Dionysios behärskade
hafvet. Dion utrustade alltså en flotta och sammandrabbade med tyrannens sjömakt
inne i stora hamnen. I denna drabbning förstördes Dionysios’ sjömakt fullkomligt;
Philistos, som här förde befälet, fann sin död i striden (356). Dionysios flydde nu med
sina skatter till Lokroi. Borgen försvarade sig en tid bortåt, men gaf sig slutligen,,
då ingen undsättning kunde påräknas.
Men det var ingalunda Dions mening att nedlägga makten; han höll fastmer
borgen besatt med sina soldater och uppbar för att kunna betala deras sold tryckande
skatter. Det visade sig snart, att staden endast hade ombytt härskare. På detta sätt
förlorade Dion sin popularitet fortare än han hade vunnit den. Äfven bland de män,
som följt honom från Grekland för att befria Sicilien, uppväckte hans hållning lifligt
ogillande. En af dessa, Kallippos från Athen, en lärjunge af Platon, lät mörda Dion
och trädde själf i spetsen för statsstyrelsen (353). Men han förmådde ej hålla sig
kvar. Redan ett år därefter undanträngdes han af Dions systerson, Hipparinos,
hvilken sedan efter tvåårig regering efterföljdes af den yngre brodern, Nysaios. Slutligen
återvände Dionysios till Syrakusa och bemäktigade sig på nytt herraväldet. Under
tiden upplöstes uti riket all ordning. Städerna återvunno sin själfständighet, i de
flesta uppstodo tyranner, hvilka i smått uppförde sig liksom härskarne i Syrakusa.
Hade detta fått fortfara, så hade snart hela Sicilien tillfallit karthagerna som byte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
