Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ruiner af Apollotemplet i Delphi.
Efter fotografi af Fratelli Alinari.
16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
Den politiska och andliga utvecklingen äro ömsesidigt betingade af hvarandra,
och det kunde därför icke undgås, att samtidigt med reaktionen i statslifvet också
inträdde en reaktion mot »upplysningen». Inför den stora menigheten hade de nya
lärorna alltid förefallit misstänkta. Den hade den öfvertygelsen, att hvarje sofist,
d. v. s. hvarje lärare i filosofi och vältalighet, vore en sedligt förkastlig människa, en
ungdomens fördärfvare, och denna åsikt saknade ingalunda ett visst skenbart
berättigande. Retoriken såsom sådan är med afseende på sedligheten fullkomligt
indiffe-rent. Talaren har i sin egenskap af talare den enda uppgiften att framställa den
sak, som han företräder, såsom rättvis och berättigad, utan att särskildt framhålla,
om den är god eller dålig. Såtillvida hade Sofisternas motståndare ej så orätt, då
de menade, att den nya konsten ginge ut på att göra »den sämre saken till den
bättre». Att sofisterna just för att förebygga denna fara vinnlade sig om att gifva
sina lärjungar jämte talareutbildningen också en dugande etisk bildning, kunde den,
som stod dessa ting fjärran, visserligen icke se. Ännu svårare anstöt väckte de
naturvetenskapliga lärorna. Att Anaxagoras förklarade stjärnorna vara glödande
stenmassor, tedde sig för den allmänna uppfattningen såsom en hädelse mot gudomen,
och på grund af ett sådant påstående inleddes mot honom en process, som tvang
honom att lemna Athen, ehuru han hade en Perikles till beskyddare. Han fann en
fristad i Lampsakos; m$n var nämligen mera upplyst i det asiatiska Grekland. När
slutligen Diagoras från Melos vågade steget att fullkomligt förneka gudarnes tillvaro,
blef han genom ett folkbeslut i Athen förklarad ställd utom lagarne, och ett pris
sattes på hans hufvud.
Sådana polisåtgärder kunde naturligtvis ej bringa vetenskapen i fara. Fastmer
var det vetenskapen själf som banade dess vedersakare vägen. Spekulationen hade
med djärft mod vågat sig på de högsta problemen, men det empiriska underlaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0313.html
