Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET ANDLIGA LIFVET EFTER DET PELOPONNESISKA KRIGET.
299
Utom lärareverksamheten erbjöd också advokatyrket solisterna ett lönande
verksamhetsområde. Många hafva försökt sig på bägge områdena. I allmänhet plägar en
dugande teoretiker visa sig såsom en dålig advokat och tvärtom. Därför inträdde här
snart en specialisering. Redan tidigt hafva advokaterna offentliggjort eller låtit
offentliggöra sina rättegångstal. Så Antiphon, densamme, som i Athen grundade de
fyrahundras oligarki, enligt Thukydides den ypperste advokaten på sin tid, men ännu icke
fri från den
retoriska svulstighet, som
är karakteristisk för
sofistikens tidigare
skede och från
hvilken icke ens
Thukydides kunnat
hålla sig fri.
Detsamma gjorde efter
demokratiens
återinförande Lysias, en
anhängare af
Thra-symachos’ riktning,
hvilken under
afsiktligt försmående
af retorisk ståt
förstod att med de
enklaste stilistiska
medel uppnå den
kraftigaste verkan,
men som på samma
gång var en
samvetslös rabulist, för
hvilken intet medel
var för dåligt, blott
det kunde tjena
hans klients sak.
Äfven Isokrates
började sin bana såsom
advokat, men insåg
snart, att han ej var
skapad för detta
yrke. Under loppet
af nästa halfva
århundrade
frambragte Athen en
lång rad af
advokater af första rang,
hvilkas tal senare
med all rätt gällt
såsom klassiska.
Den främsta
platsen bland dessa
män intaga
Demosthenes (384-322)
och Hypereides
(omkr. 380-322).
Båda tillhörde sin
tids yppersta
parlamentariker, och
för sin ryktbarhet
hafva de mer att
tacka sina tal inför
folkförsamlingarne
än sina tal inför
domstolarne.
Medan Demosthenes
verkar
hufvudsak-ligast genom sin
passionerade kraft,
beundra vi hos
Hypereides stilens
enkla naturlighet och
genomskinliga
klarhet. Bredvid båda
står såsom fullt
jämnbördig
Aischi-nes (omkr. 390-
320), som hade
kommit sig upp såsom [-förvaltningstjenste-man-]
{+förvaltningstjenste-
man+} och lifligt
deltagit i det politiska
lifvet utan att
uppträda som advokat.
Han har för öfrigt
offentliggjort blott
tre af sina tal, och
dessa blott af den
anledningen, att
han hållit dem i egen sak för att rättfärdiga sig i den allmänna meningen. Dessa tal
äro genom sin äkta attiska finhet och behag väl det mest fulländade, som kommit
till oss af den grekiska talarkonsten. Alltför stränga moraliska kraf få vi ej sätta
på dessa män. De voro advokater och politiker och hafva såsom sådana aldrig dragit
i betänkande att »göra den sämre saken till den bättre», om detta var gagneligt för deras
ändamål. Huruvida det, som de sade, var sant eller icke, var för dem alldeles likgiltigt.
Ännu ett annat område blef nu Sofisternas uteslutande tillhörighet:
historieskrifningen. Därmed hade Thukydides gjort början. Visserligen var han ingen sofist
till yrket; han var en hög herre, militär och statsman, och därför har han också
kunnat skapa ett verk, som i forntiden kanske aldrig kunnat få sin like, i hvarje fall
Bröstbild af Sokrates i museet i Neapel.
Efter Bernoulli, Griechische Ikonographie, F. Bruckmann A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
