Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
300 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Bild på en af Duris tillverkad vas
med röda figurer. Efter original i
Kgl. Museum i Berlin.
icke öfverträffats. Hans icke ovärdige efterföljare var Philistos från Syrakusa, både
den äldre och den yngre Dionysios’ vän och minister. Han skref sin fäderneös
historia och har i denna naturligtvis med förkärlek behandlat sin egen tids, i hvilkens
händelser han tagit en så liflig andel. En fortsättare fick Thukydides7 ofullbordade verk
i sokratikern Xenophon, som genom sin militära verksamhet leddes öfver till historiskt
författarskap, ett område, som låg alldeles främmande för Sokrates’ öfriga lärjungar.
Han har skildrat de tiotusendes återtåg från det inre af perserriket i en mycket
prisad bok, som kanske något mera ställer författarens person i förgrunden än hvad
som motsvarar hans förtjenster, huru erkännansvärda dessa än må hafva varit. Men
uppgiften att fullborda ett verk, sådant som det thukydideiska, var Xenophon alls
icke vuxen. Han gifver heller icke mer än på sin höjd en materialsamling, sådan
som slumpen gifvit honom i händerna. Mycket betydande presterade sedan på Filips
och Alexanders tid Isokrates’ lärjunge Ephoros från Kyme i Aiolis och Theopompos
från Ghios. Ephoros företog sig att på grund af omfattande forskningar skrifva en
universalhistoria, en uppgift, hvilken ingen dittills hade vågat uppställa för sig. I denna
utelemnade han de mytiska perioderna såsom ohistoriska och började sin berättelse,
hvad Grekland beträffar, med »Heraklidernas återkomst» till Peloponnesos, medan
till och med en Thukydides betraktade det trojanska kriget såsom ett historiskt
faktum. Äfven för öfrigt uttalade han fullt riktiga kritiska grundsatser, hvilka han
dock, såsom det plägar ske, ej alltid själf iakttagit. Den viktigaste förutsättningen
för att skrifva historia fattades honom: han var nämligen blott en lärd man, som
stod politiska och framför allt militära* -ting helt fjärran. Detta har dock icke i
ringaste mån skadat framgången för hans verk hos samtid och eftervärld. Ty det
var dock någonting fullständigt nytt, som här bjöds, en fullständig encyklopedi af
historiskt vetande i glänsande isokratisk form. Greklands äldre historia har i
nationens medvetande i väsentlig mån fortlefvati den form, i hvilken Ephoros skildrat den.
Däremot var Theopompos en det praktiska lifvets man, en talare af panhellenisk
berömmelse, en af de ledande politikerna i fädernestaden och stod i förbindelser
med alla betydande män på sin tid. Med dessa förutsättningar gick han att skrifva
den tidens historia. Den ledande tråden i denna bildade, såsom naturligt var, den
makedoniske Filips bedrifter, som hade inledt en ny period i historien. Hänsyn
togs icke blott till de militära företeelserna och de diplomatiska förhandlingarne,
såsom hos Thukydides, utan också till staternas inre historia. I följd af författarens
lidelsefulla temperament blef verket långt ifrån objektivt, det var fullt af måttlösa
invektiv, men det måste just därför hafva erbjudit en mycket fängslande lektyr, liksom
det också städse räknats såsom ett af den grekiska historieskrifningens främsta mästerverk.
Kunskapsteori och sedelära behandlades i retorsskotorna blott såsom biämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
