Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET ANDLIGA LIFVET EFTER DET PELOPONNESISKA KRIGET. 301
Bild på en af Duris tillverkad vas
med röda figurer. Efter original i
Kgl. Museum i Berlin.
och med naturvetenskap och matematik hade icke heller sofistikens grundläggare
befattat sig. Naturvetenskapen har att tacka Demokritos för så mycket, men hans
skola sjönk efter mästarens död mer och mer i skepsis. Däremot funno matematik
och astronomi sedermera liksom förut ifriga idkare inom den pythagoreiska skolan.
Denna skolas lära om jordens klotform fann nu inom vetenskapen allmänt erkännande,
och därmed var grunden lagd till en vetenskaplig geografi, hvars utarbetande också
börjades af tidens båda största matematiska snillen, Archytas från Tarent och
Eudoxos från Knidos. Pythagoreen Ekphantos från Syrakusa gick till och med så
långt, att han lärde jordens svängning kring dess axel. Herakleides från det pontiska
Herakleia, en lärjunge af Platon, följde Ekphantos i detta antagande, men gick längre
än denne med det antagandet, att de båda inre planeterna Merkurius och Venus röra
sig kring solen. Han stod således alldeles inför upptäckten af det heliocentriska
systemet. Men för öfrigt möttes dessa läror nästan allestädes med ogillande. Till
och med en man som Eudoxos har icke för dem varit tillgänglig och har för att
kunna förklara planeternas rörelser hellre tagit sin tillflykt till den teorien, att
himlakropparne kretsa på 27 koncentriska sfärer omkring den i medelpunkten
förekommande orörliga jorden. Hvar och en af dessa sfärer antogs hafva, utom den för alla
gemensamma dagliga rotationen kring jorden, äfven en egen rörelse. Det visade sig
emellertid ganska snart, att de 27 sfärerna icke räckte till, hvadan antalet småningom
ökades till 56, till dess ändtligen omkring år 200 f. Kr. Apollonios från Perge slog
hela detta system af en i klot inkapslad värld i stycken och i dess ställe satte sin
lära om epicyklerna (det s. k. ptolemeiska världssystemet).
De biologiska vetenskaperna idkades, såsom naturligt var, hufvudsakligen inom
de medicinska kretsarne. Äfven här tillkommer en af hedersplatserna Eudoxos och
jämte honom hans lärjunge Chrysippos. Dock kunde den knidiska skolan, hvilken de
tillhörde, icke riktigt göra sig gällande vid sidan af skolan från ön Kos. Där härskade
visserligen den store Hippokrates’ läror obetingadt, så att dennes anhängare rent utaf
betecknades med namnet »dogmatiker». Men många ibland dem, såsom Diokles från
Karystos och Praxagoras från Kos, voro likväl betydande lärde, som inom anatomien
och fysiologien åstadkommit goda saker. Alltjämt ryggade man tillbaka för styckandet
af människolik. Praxagoras lät i följd häraf nerverna utgå från hjärtat och förblef
oemottaglig för den lära, som redan etthundra år tidigare pythagoreen Alkmaion
från Kroton hade framställt, att hjärnan är tankeverksamhetens säte.
Det var en läkare, Aristoteles från Stageira (384-322), som den grekiska filosofien
har att tacka för sin räddning undan uppgående i teologi och skepsis. Hans fader
Nikomachos vår lifmedikus vid den makedoniske konungens hof, men sonen fann ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
