Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Det andliga lifvet efter det peloponnesiska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
304 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
stos finna en man, som i framstående grad var skicklig att just i detta afseende
fortsätta mästarens verk. Under hans ledning blef skolan i Lykeion medelpunkten för
all vetenskaplig forskning; efter denna skola såsom mönster inrättades det berömda
alexandriska Museion, i hvilket den af Aristoteles grundade vetenskapliga forskningen
fick, när skolan i Athen hade förfallit, en varaktig stad.
Retorik, filosofi och fackvetenskaperna behärskade det andliga lifvet under det
fjärde århundradet, och i jämförelse härmed trädde poesien i bakgrunden. Detta
får icke förstås så, som skulle produktiviteten hafva aftagit. Mängden fordrade nu
liksom förut sin vanliga förströelse på teatern, och otaliga teaterstycken författades.
Men tragedien stod helt och hållet i beroende af den euripideiska diktningen, och
naturligt var, att efterbildningen ej kunde upphinna originalet, huru aktningsvärda
än många diktares arbeten voro. Så kom man därhän att jämte nya stycken låta
uppföra äfven den klassiska tidens tragedier, i regel naturligtvis stycken af Euripides.
Bättre åstadkom komedien. Aristophanes’ och hans samtidas stycken med deras
ideliga anspelningar på dagens händelser voro icke längre ens för den närmaste
generationen begripliga, och, framför allt, de motsvarade icke ens en nyare tids förfinade
begrepp om det anständiga. Så afskaffades skådespelarnes groteska kostym med den
jättestora phallos, och den fantastiska handlingen ersattes genom en fabel, som, om
den också icke räknade det så noga med sannolikheten, dock alltid stannade inom
möjlighetens gränser. Äfven politiken trädde mer och mer i bakgrunden, i det att
komedien öfvergick till borgerligt drama, hvilket såsom sådant icke hade någon
bestämd lokalfärg, så att styckena kunde gifvas på alla teatrar, äfven om de, såsom
vanligen var fallet, närmast voro beräknade för den athenska publiken. I det stora
hela höjde sig äfven å detta område produktionen icke utöfver medelmåttans gräns, till
dess under tiden efter Alexander det uppstod en ny komediens klassiker i Menandros.
Äfven på andra poesiens områden började ett nytt lif att framspira. Vid
århundradets början vågade Antimachos från Kolophon i sin Thebais ställa ett modernt
epos emot det homeriska, och mot den ioniska elegien en modern elegi i sin Lyde.
Han vann ej mycket erkännande af sina samtida, om än de bästa af dem skänkte
honom sitt bifall. Därför tillhörde framtiden honom. Efter hundrade år var Lyde
på allas läppar, och den har haft ett bestämmande inflytande på litteraturens
utveckling under den alexandrinska perioden. Antimachos fann närmast ingen, som
gick i hans fotspår. Epos blef ej vidare utveckladt, och lyriken inskränkte sig till
förfärdigandet af textböcker till de musikaliska kompositionerna.
Mycket mer betydande saker åstadkom den bildande konsten. Athen förblef dess
hufvudsäte, om också staten i följd af det sorgliga finansiella läget, ur hvilket den
aldrig lyckades komma efter det peloponnesiska krigets slut, ej längre kunde gifva
densamma någon nämnvärd uppmuntran. Sparta och Thebe hafva gjort blott föga
för konsten. Öfver hufvud taget började nu tempelbyggandet, hvari den föregående
periodens konst hade åstadkommit sitt bästa, alltmer, på ett mot tidsriktningen
svarande sätt, träda tillbaka, man inskränkte sig hufvudsakligen till att återuppbygga
de tempel, som förstörts genom jordbäfningar eller vådeld. Så bidrog hela Grekland
till återuppbyggandet af det delphiska templet, då detta genom jordbäfning instörtat
år 373. I Tegea blef Athene Aleas tempel efter 395 års brand under Skopas’
ledning återuppbyggdt i härligare gestalt; det gällde sedan såsom det skönaste templet
på Peloponnesos. Det mesta i denna riktning skedde i lonien, som numera än en
gång, liksom före det ödesdigra upproret år 500, var det i ekonomiskt hänseende
mest blomstrande området inom hela den grekiska världen. Apollons tempel i Miletos,
som legat i spillror sedan förstöringen genom perserna, återuppbyggdes i kolossala
dimensioner genom arkitekterna Paionios och Daphnis. Likaså efter branden 356
det berömda Artemision i Ephesos, den heligaste orten i Mindre Asien. Den af
Demokrates uppförda nybyggnaden gällde hos eftervärlden såsom ett af världens
sju underverk.
Nu ställde man andra anspråk på arkitekterna. Den dramatiska konstens
utveckling hade till följd, att hvarje grekisk stad ville ega en teater af sten. Såsom
den skönaste byggnaden af denna art gällde den teater, som den yngre Polykleitos
omkring midten af fjärde århundradet byggde inom Asklepios’ heliga område vid Epi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
