Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De hellenistiska monarkiernas konsolidering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE HELLENISTISKA MONARKIERNAS KONSOLIDERING.
355
stället för färre stora en mängd mindre förvaltningsområden inrättades. Hos honom
såsom hos ingen annan af diadocherna fortlefde äfven Alexanders
kolonisationssträf-vanden. Han blef en stadsgrundläggare utan like, 75 städer räknade honom såsom
sitt upphof. Sitt eget residens ville han, såsom redan nämnts, icke förlägga till
Babylon utan i Syrien, tydligen för att på närmare håll kunna noga iakttaga den
hellenistiska politikens verksamhet. Strax efter slaget vid Ipsos hade ban såsom
vi erinra oss, här grundlagt
Antiochia vid Orontes. Men
för behärskandet af de öfre
satrapierna var Antiochia
mindre gynnsamt beläget, och
därför grundlade han vid
högra Tigrisstranden staden
Seleukeia, på ringa afstånd
från Eufrat och Babylon
och förbunden med Eufrat
genom en kanal. Seleukeias
gynnsamma läge stod icke
efter Babylons och därför
blef den nya staden snart en
världsstad. Just här tog
Seleukos’ son, Antiochos I, sitt
residens, sedan hans fader år
294 f. Kr. hade öfverlemnat
åt honom medregentskapet
och förvaltningen af de öfre
satrapierna. Antiochos I
riktade nu sina blickar åt
nordöst, åt Kaspiska hafvet och
Centralasiens stora floder.
Den första, ännu förvirrade
kunskapen om Oxos
(Amu-darja) förekommer hos
Herodotos, kunskapen om [-Jaxartes-] {+Jax-
artes+} (Syr-darja) hos Ktesias,
som har utvidgat den
geografiska kännedomen om öfre
och främre Asien såsom ingen
annan efter Hekataios från
Miletos mellan den förste
Dareios och Alexander. Med
goda skäl hvilar Aristoteles’
geografiska kunskap, som
ännu är oberörd af
Alexandertågets upptäckter,
hufvudsakligen på uppgifter af Ktesias.
Denne är också den förste,
som angifvit det riktiga
flodloppet såväl för Jaxartes som
för Oxos. Då forntiden icke
kände Aralsjön, så måste den nödvändigtvis komma till den uppfattningen, att båda
floderna mynnade ut i Kaspiska hafvet. Emellertid har i verkligheten ej heller Oxos
kunnat utfalla i det Kaspiska hafvet, emedan i vägen ligger hindrande Ust-urt-platån.
Från Herodotos till Aristoteles har Kaspiska hafvet gällt för ett inhaf, men nu hade
Alexander trängt så högt mot norr som till Jaxartes’ mellersta lopp, så att den frågan blef
dryftad, huruvida Jaxartes norr om det Kaspiska hafvet flöte åt väster och sedan identisk
med Tanais (Dön) utmynnande i Maiotis (Azovska sjön), huruvida sedan en förbin-
Eutychides’ stadsgudinnan från Antiochia.
Originalet i Vatikanska museet i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
