Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ett halft århundrade romersk adelsrepublik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
Etruskiska vaser från Caere.
Originalen i Louvre i Paris.
Efter konungamaktens fall trädde åxligen växlande härförare i spetsen för staten.
jDe kallades först prcetores, men benämndes längre fram consules. De voro
republikens presidenter och togos ursprungligen uteslutande bland adeln. På det
militäriskt-politiska området var deras makt i förhållande till den afskaffade konungamakten
inskränkt såtillvida, att två praetorer stodo vid hvarandras sida men med fullkomligt
lika inbördes maktbefogenhet, hvaraf följden blef, att den ena alltid kunde hindra
den andra. Efter modern uppfattning fordras för en kollegial styrelse samverkan
^mellan kollegiets medlemmar, men efter romersk är hvar för sig kompetent och
berättigad till hvilken som helst inom ämbetets befogenhet liggande åtgärd, hvarvid
det står ämbetsbrodern fritt att på grund af sin lika goda rätt inlägga gensaga.
Därvid verka två lika krafter i motsatta riktningar och upphäfva hvarandra, så att
ingen ny åtgärd kan företagas. Denna hämmande myndighet hos en likaberättigad
statsmakt verkar praktiskt på samma sätt som en högres vetorätt. På
ämbetsförvaltningen inverkar vidare tidsinskränkningen för presidentskapet till ett år, efter hvars
förlopp innehafvaren kan dragas till aa&sar för sina ämbetsåtgärder. Dessutom
kunna med årligt presidentombyte samtliga adliga familjer tid efter annan komma
till statens ledning, om också faktiskt blott få familjer kommo till särskildt stort
inflytande. Så var t. ex. mellan 485 och 479 f. Kr. alltid en Fabius prsetor, hvilket
innebär, att presidentskapet inom republiken under dessa år delades mellan Fabierna
å ena sidan och den öfriga adeln å den andra.
Under vissa förhållanden kunde kollegialiteten med därmed sammanhängande
inskränkningsrätt blifva en våda för staten. I sådana fall, under hotande fara i krig,
vid svårare folkrörelser, återvände man till enväldet, i det man tillsatte en magister
goguli, sejiare benämnd dictator, som icke var utsatt för någon oaaktinskrjnkning
eller var anåxang. för sina åtgärder. Detta var ett återvändande till konungadömet,
men till ett konungadöme på viss tid. SenaiLefter^^x^ måste diktatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
